S n e a k e r

När jag vaknade i morse efter en natts drömlös sömn svängde jag yrvaket benen över sängkanten och stapplade ut till köket för att sätta på kaffekokaren. Det är alltid det första jag gör när jag kliver ur sängen och om någon av ren illvilja skulle hindra mig från att bälja i mig två koppar svart på morgonkvisten skulle hela min existens rubbas.

Hursom, när kaffet runnit ner och jag fått i mig den första klunken hasade jag mig runt likt en våldnad i lägenheten i mina komönstrade morgontofflor och försvarets olivgröna långkalsonger med gylf.
Det är för övrigt inget ovanligt att jag tillbringar dygnets första vakna timmar "seglandes" runt i lägenheten, alltid med kaffekoppen tryggt förankrad i högerhanden. In i sovrummet, tillbaka till vardagsrummet, genom hallen och ut i köket igen. Så där går jag, fram och tillbaka tills den värsta morgonchocken lagt sig och jag har kommit på vad jag ska fylla ännu en ledig dag med.
Jag befinner mig nämligen "mellan jobb" för den som inte uppfattat detta, och som de allra flesta vet är det ju då av yttersta vikt att man hittar något annat intressant att fördriva tiden med för att inte bli försoffad, slö, överviktig och bitter. För all del, det kan man nog bli ändå...

Just idag stod det dock totalt stilla och jag kunde inte för mitt liv komma på en enda meningsfull syssla.
I alla fall inget som skulle ta någon större tid i anspråk och det var då det slog mig; jag har blivit som en pensionär.
Ni vet, de som alltid står och hänger på låset till Hemköp och som högljutt protesterar om postkassörskan råkar öppna en minut över tio. För en pensionärs tid är minsann dyrbar.
I hela mitt vuxna liv har jag bannat dessa "heltidslediga" människor som prompt måste tränga sig före i kön när vi andra har bråttom. Jag har svurit över dem eftersom de undandagslöst måste boka tvättiden mellan 17-22, den enda tid alla arbetande människor har över till hushållsarbete och tvättning för att slippa vända ut-och-in på underkläderna (som för övrigt endast hålls samman av ett enda tunnt resårband eftersom det inte finns utrymme för "lyx-shopping").
Jag har lovat mig själv att "den dagen JAG blir pensionär ska jag minsann efter bästa förmåga spring runt och mysa med mina väninnor och le åt den yngre generationen samtidigt som jag känner mig nöjd över att jag med gott samvete kan blicka tillbaka på ett lååångt liv som skattebetalande förvärvsarbetare."
Nu verkar det alltså som att så inte blir fallet. Och då har jag ca trettiofem år kvar tills jag ens får ta del av min egen intjänade folkpension.

Allting man bestämmer sig för att göra tar en sådan evinnerlig tid, vare sig det handlar om bankärenden, matinköp eller toalettbesök. Allt för att tiden ska gå, så att man snart ska kunna krypa ner under täcket och somna gott för att snart vakna till ännu en händelselös dag.
Det är t.o.m så illa så att man faktiskt inte ens hinner med både besök på posten och banken samma dag.

Det finns i alla fall en del saker jag blivit bra på under tiden jag varit "mellan jobb".
Att skriva "Att-göra-listor".

Varenda dag skriver jag nya listor, de ena fantasifullare  den andra.
Jag har alltid med mig mitt lilla antecknigsblock som är fullt av listor över saker som måste göras innan veckans slut.
De kan se ut på följande sätt:

1) Börja träna
2) Söka minst tio jobb på diverse jobbsökarsajter
3) Städa garderoberna
4) Rensa vinden
5) Rensa källaren
6) Boka tvättid (när alla andra också är lediga bara för att jävlas)
7) Storhandla (endast nyttig mat i viktminskningssyfte och för att en kropp i trettioårsåldern behöver det för att fungera korrekt)
8) Ta hand om mig själv (och med detta menas kvalitetstid såsom ompyssling i form av fotbad, rödvin och klassisk musik. Detta slutar dock oftast i bärs, house, tokdans på köksbordet och en massa skvallersamtal till bästa vännen samt flertalet timmar framför datorn. Alltmedan fotbaljan svämmar över i badrummet...)
9) Gå långa promenader i skogen och i sällskap av en skönliterärt skriven roman tillbringa de närmaste timmarna på en lummig bänk med solen strilandes mellan de gulnande lövverken. (Tyvärr måste jag sitta på en buss i nästan 1 timme och 10 minuter för att komma till närmsta skog...)
10) Komma på ämnen att skriva blogginlägg om
11) Skriva "Att-göra-lista"

Detta tar åtminstone halva dagen i anspråk och samtidigt som jag antecknar mina "måsten" känner jag mig oerhört ambitiös och handlingskraftig. Här ska tas i med hårdhandskarna...
Detta tillstånd varar dock endast i ett fåtal minuter och i samma stund som "Att-göra-listan" är färdig inser jag hur utmattad jag är.
Innan jag vet ordet av har jag borsat tanden, slängt av mig den gylfförsedda långkalsongen, inhandlat ytterligare en ask cigarretter varav jag rökt två tredjedelar och dryckit fyra glas rött i sällskap av datorn samt slängt iväg ett halvhjärtat blogg-inlägg (mest för att öka besökarstatistiken)
Det tar på krafterna att vara kreativ.
Snart ligger jag där igen, intrasslad i duntäcken och svettiga lakan, med hvudkudden från Jysk som sängkamrat samtidigt som jag spånar på vad jag ska göra imorgon..
Alltmedan vännerna jobbar, tjänar pengar, spenderar de surt intjänade pengarna i underklädesbutiker  samt ägar sig åt fantiastisk älskog med sambon som faktiskt avgudar dem fastän de är trötta, utarbetade,  slitna och närmre fyrtio än tjugo.

Som sagt, det tar på kafterna att vara kreativ.