S n e a k e r

...så var det då det här med alla dessa modebloggar och dess innehåll.
Jag tänkte gå MOT strömmen en aning och icke-mode-blogga lite.
Jag må vara gammalmodig eller något konservativ men ändå...varför?

Här följer alltsåledes en kort men intensiv lista över i mina ögon icke-mode:

1) Snowjoggern, ful som få




2) Hip hop-brallan á la Flavor Flav (Public Enemy) 
Varför göra en så ful byxa i så stor modell?




3) Got, goth och åter goth
Finner inte charmen i det hela. För snyggt är det inte...

Ibland går livet inte riktigt som man tänkt sig.
Man funderar över om det finns någon mening med allt som händer och allt man får utstå.
Vissa påstår t.o.m att det som inte dödar, det härdar och kanske är det så.
Den stora frågan är väl när man ska få nytta av all denna nyvunna styrka om man nu ens hinner dra fördel av den innan det är dags att "lämna in".
Men å andra sidan, om motgångarna varken dödar eller härdar...ja, då kan man alltid följa exemplet i mitt förra inlägg och ta ett glas arsenik till...

Jag låter en enkel bild sammanfatta min dag...




....bara för att ovan nämnda dryck förmodligen är det enda som skulle hjälpa.

TJALALA, TJALALALALA!
TJALALAAAA,TJALALALALALA.....
TJALALA, TJALALALA!
....sen kommer jag inte ihåg mer, vilket i sig är ganska uppseendeväckande med tanke på hur "icke-avancerad" låttexten är.


Fy fan vilken tur att man är full!!!!

Nä, jag är varken bitter eller avundsjuk.
Jag kan bara fortfarande inte förstå vitsen med 13 (?) blogginlägg inom loppet av knappt tre timmar.

Själv har jag ett rent helvete att åstadkomma tre stycken...på en hel dag.

Har man verkligen så lite att göra i skolan nuförtiden, eller finns bloggning månne på schemat?

Ibland är vi oerhört begåvade, jag och bästa vännen.
Det började som ett helt vanligt Ring Och Kräk Av Dig När Du Vill-samtal men efter en stund utvecklades det hela till en utomordentligt strålande affärsidé...i alla fall för gemene man.

Vi kom av någon anledning in på det här med betalningsanmärkningar och jag konstaterade att det där är ett himla dumt påfund. Jag menar, tanken är säkert god och andemeningen med detta dumma påfund är förmodligen att man inte ska kunna ta några lån, eller handla på kredit etc. och på så sätt ska man kunna sanera sin ekonomi.
Men hallå, om man inte hade några lån eller krediter innan heller utan fick betalningsanmärkningar pga oförmåga att betala räkningar...inte fasen blir ekonomin bättre av det dumma påfundet då?
Efter detta konstaterande och några sekunders tystnad utspelades följande dialog:

Hon: Det hade väl varit bättre att göra uppehåll i räkningarna, eller?

Jag: Aaa, eller man kanske skulle hyra en ond pitbull och sätta utanför brevinkastet så att den hindrade räkningarna från att kommi in i lägenheten.

Hon: Njae...jag vet inte.

Jag: Kan man hyra en neger? (Nä, jag har inget emot svarta,men det lät bra i sammanhanget)

Hon: Men,som du säger!!!

Jag: Mmm...

Hon: NU VET JAG!!! (överlycklig) Man borde starta ett  Nix-nummer. Ett sånt där man ringer för att stoppa alla telefonförsäljare, fast istället stoppar man alla företag från att skicka räkningar.

Jag: JAAA!! (exhalterad)

Och vips så var affärsidén född.
Frågan är bara om den är genomförbar rent praktiskt.

Hursomhelst, ibland är vi oerhört begåvade, jag och bästa vännen.

88:14 in i Sverige-Lettlandmatchen slocknade jag som ett litet barn. Over and out, ciao ciao, hasta mañana!
Som en slagen hjälte, dreglandes och med kuddränder i ansiktet, sverigetröjan lite vriden och ena armen hängandes ner över soffkanten spenderade jag de närmast följande timmarna med Glenn Hyséns analyserande i bakgrunden. 00:45 vaknade jag till liv, om än ytterst tilfälligt och bestämde mig för att flytta min sorgliga lekamen till den stora dubbelsängen istället.

Någonstans under min så välbehövliga skönhetssömn upptäckte jag att jag missat ett sms av bästa vännen.
"Redo för skvaller?" skrev hon.
Nu var det ju naturligvis alldeles fel tidpunkt på dygnet för att skvallra, men jag kunde liksom inte släppa tanken på vad det kunde tänkas vara när jag släpade mig in i sovrummet. Var det månne så att Hon svarat på mailet?? Tänk om det var så att hon svarat att "Oh, vilken tur att du skriver jag har letat såååååå länge efter henne.." 

Nu var det naturligtvis inte så, fick jag reda på telefonledes av vännen tidigare idag. Hon har tydligen inte ens läst mailet...
Skvallret bestod istället av att en bekant till oss båda tydligen numera dejtar en annan, mindre omtyckt, gemensam bekant. Och vips så hade vi sammafattat hur det är att leva som homosexuell kvinna i dagens Sverige. Vi är alla buksystrar, på ett eller annat sätt. Det är väl snart bara en tidsfråga innan man legat med ett ex´ gamla morsa också, gudbevars.
 
Fö övrigt är skvaller det jag mest går igång på för tillfället.
Som en nyfiken liten grå kärring sitter jag och insuper allt vad folk har att säga till varandra på bussen, på jobbet, på ica, i trappen och på gatan. Allt med största diskretion naturligtvis.
I brist på eget liv får man väl med visst vemod konstatera...

Blev omnämnd i en blogg skriven av Viktoria (jäkligt kul blogg dessutom) angående alla reklambanners som dyker upp på bloggsidor till höger och vänster, och dess innebörd.
Hon spinner vidare på ett av mina tidigare inlägg där jag förundrades över vem som bestämt att de banners som skulle synas i min blogg gjorde det just där och just då... Problemet är att ingen verkar ha svaret på det.

Nu har det hänt igen. Jag har blivit erbjuden att adoptera....en tiger.
Nog för att jag är flata och således inte har för avsikt att skaffa barn på naturlig väg, men att adoptera en tiger ifrån Afrika är väl ändå långsökt?

  

Ganska exakt i samma stund som jag hämtat mig från chocken efter min senaste mobilräkning får jag följande sms av min mobiloperatör:

"Hej!
Vi har sett över dina mobilkostnader och eftersom du ringer så mycket så har vi ett erbjudande till dig. Du får även 50 sms på köpet om du förlänger ditt abonnemang."

Nu undrar jag; hur långt framskriden är tekniken egentligen när min operatör bevisligen ser förtvivlan i mina ögon när jag öppnar kuvertet med räkningen och minuten senare skickar detta sms till mig?
Finns det en inbyggd dold kamera i alla moderna mobiler som talar om att  "du, här har vi en storkonsument...henne kan vi nog lura på nåt erbjudande..."?

Jag har varit otillåtet trött hela jävla dagen, men så fort Sverigetröjan kom fram blev jag piggast i hela stan.

NU KÖR VI SVERIGE!!!

Igår postade jag ett inlägg med rubriken Är det fittan som gör kvinnan, och just igår hade jag av en händelse fler antal unika besökare än vad jag någonsin tidigare haft på min blogg. Är detta en slump eller är vi så perverterade att vi handlöst kastar oss över första bästa inlägg som i rubriken innehåller något av orden, kuk, fitta, knulla, eller sex i hopp om att komma över extravaganta detaljer ur någons sexliv?
Alltså, det är bara en enkel fråga.
Jag kan visst bjussa på detaljer ur mitt sexliv eftersom jag tills vidare är anonym här. Om jag bara hade ett sexliv.


Tills vidare bjuder jag på egenhändig paint- tillverkat onaniobjekt, så kan den som känner ett trängande behov av att runka loss göra det tills något intressantare dyker upp.

När man går in på blogg.se´s startsida hittar man i vänsterspalten Mest aktiva bloggare.
För att hamna bland de mest flitiga på denna eminenta lista måste man åstadkomma i runda slängar 15-20 inlägg...per dag.
Nu undrar jag som "medelbloggare"; Kan man verkligen ha så mycket intressant att säga och så ofta dessutom så att resultatet blir uppemot 20 inlägg per dag??
Antingen har jag ett vansinnigt tråkigt, ointressant och händelselöst liv eller är det de Mest-aktiva-bloggarna som har det eftersom de verkar ha all tid i världen att sitta och skriva ner allt som händer resp. inte händer i deras liv.

Typ:

07:38, inlägg 1
Skit också, jag kommer att missa bussen. Kanske hade hunnit om jag slitit mig från datorn...

09:14, inlägg 2
Nu är jag i skolan, skitbull. Fast snart är det rast.

10:25, inlägg 3 
Asså, Simon är ba sååååå snygg. Men åååh, varför är han tillsammans med Sanna liksom??

10:53, inlägg 4
Nu är det rast. Ball, fast snart är det lektion.

11:22, inlägg 5
Jävla skitlärare. Jag drog från lektionen så nu sitter jag i datasalen och skriver blogg. Mycket ballare.

12:01, inlägg 6
Lunch. Fan vad jag hatar blodpudding.
Idag har jag rosa tröja och efter skolan ska jag och Challe och Jojjo till stan.

12:19, inlägg 7
Shit. Jag har diarré... och jag som HATAR att gå på skolans snuskiga toaletter!!

Ja, och så fortsätter det fram till 00:41 när mamma/pappa/lillebror kommer in och med våld rycker nätverkskabeln ur datorn.

Denna utomordentligt värdefulla information hade med lätthet kunnat sammanfattas i ETT inlägg om dagen.
Fast det är klart, då hade ju vederbörande inte varit på Mest Aktiva bloggare-listan

Nu har det gått fem dagar sen bästa vännen mailade Henne och ännu har jag inte fått någon feedback på det hela.
Detta kan naturligvis ha naturliga förklaringar såsom att hon inte läst mailet (hoppas, hoppas...), men det kan vara resultatet av att jag är totalt ointressant för henne (ve och fasa..) 
Ett tredje alternativ är förstås att vännen glömt att rapportera utfallet av sitt mindre genomtänkta tilltag, (ja, jag vet att det var min egen idé, men jag var full, okej?) och om så är fallet så ska jag nog se till att hon blir varse.

Hursomhelst, om mina halvdesperata försök i kampen för tvåsamhet alt. att enbart få ligga, inte ger utdelning snart så skulle det inte förvåna mig om det inom kort börjar växa mossa i mina nedre regioner. Fy för den lede.

Man kanske skulle börja finformulera en kontaktannons?

Hjälp mottages tacksamt!

Idag tänker jag blogga något som säkert anses vara provokativt och därmed kommer att reta gallfeber på en hel drös med flator.

Det finns något inom flatvärlden som förbryllar mig; det här med att vara butch eller femme.
Ibland händer det att jag diskuterar detta fenomen med mina väninnor vilket alltid resulterar i högljudda diskussioner, där fördomar och vidsynthet mixas vilt.

Jag har aldrig förstått det där med att vara butch eller att enbart tända på butch-tjejer. Jag vet att detta med största sannolikhet kommer att rendera i viss irritation hos somliga...sorry. Det är dock inte menat att vara elak utan enbart ett uttryck för min personliga åsikt. Det stårju alla fritt att vara/se ut precis som det behagar de själva.
Jag är (för den som nu mot förmodan råkat missa detta) flata. Långt ut i fingerspetsarna flata. För mig innebär det att jag tittar på kvinnor, blir förälskad i kvinnor, vill leva med kvinnor, har sex med kvinnor.
Inte män. Been there, done that.

Det jag älskar med kvinnor är deras vackra yttre, deras mjuka sätt, deras feminina drag, deras lena kroppar, deras...deras...ja, att de är kvinnor helt enkelt.

Jag gjorde en blixtvisit på en gayklubb i stan i helgen och det tog inte lång tid innan jag insåg att det faktiskt nästan var stört omöjligt att urskilja vem som var bög och vem som var flata (?)
Stilar blandades förstås friskt som på alla andra nattklubbar men det var ändå "fördel" butcharna denna kväll.
Med baggies (och då menar jag baggies á la 90-talshiphop) hängande halvvägs ner över bakdelen, blottandes boxerkalsongerna( ja, KALSONGER), luvtröja storlek XL, truckerkeps alt. bandana över tuppkammen skred de vaggande över dansgolvet med ett rörelsemönster som kunde få det mest vana ögat att missta de för att vara pubertetspojkar i värsta trotsåldern.

Nu till min frågeställning:
Vari ligger tjusningen i att vakna med en kvinna som man vid första anblick inte kan avgöra könet på?
Varför denna fascination över kvinnor som beter sig/ser ut som/pratar som män? Har inte hela syftet med kvinna-kvinnarelationen gått förlorat då?
Vad får en kvinna att vilja se ut och bete sig som en man? 
Det är här jag behöver hjälp att "förstå".

Jag trodde inte att det bara k*ken som gjorde mannen till man och fi**an som gjorde kvinnan till kvinna men helgens (och även många andra) erfarenheter talar för att så är fallet och detta i samma stund man tar ordet butch i sin mun.

Nu vet jag att smaken är som (kalsongbeklädda)baken och tur är väl det.
Det lämnar desto fler femme-flator över till oss som verkligen älskar en kvinnas yttre.

Åsikter, någon?


OBS!
Jag har flertalet butch-flator i min vänkrets och jag bedyrar att de är de goa´ste som finns.
Detta inlägg handlar ENBART om utseende och ytlighet, INTE personlighet. Så fick vi det klargjort!

Ovannämnda tänkte jag diskutera i ett blogginlägg som jag suttit med större delen av eftermiddagen, men eftersom blogg.se verkar lika segt som jag idag så får jag snällt återkomma till ämnet imorgon när vi båda förhoppningsvis är lite mer på hugget.

Fö. har vi lagt ytterliggare en helg till handlingarna, och jag fick inte ligga denna helgen heller.
Jag har snart glömt hur man gör...

Idag är det måndag igen.

Det innebär:
*Att posten kommer - med räkningar. (Varför har folk slutat skriva brev till varandra sen internets genombrott?)

*Att Ams lägger ut nya jobb - som man förmodligen ändå aldrig kommer att få.

*Att de arbetsgivarna man sökt jobb hos är tillbaka efter helgen - och därmed kan maila ut negativa svar i stil med "Vi tackar för visat intresse. Vi har valt att gå vidare med andra sökanden. Vi önskar Dig lycka till i framtiden."

*Att alla ens vänner befinner sig på sina jobb - alltså har man ingen att beklaga sig för/fika med/ha menlösa sms-konversationer med.

*Att det är fem dagar till nästa helg - och därmed också fem dagar till nästa tillfälle att dricka rödvin och diskutera livets väsentligheter med vännerna

* Att den gångna helgen nyss tagit slut - och helgångesten ger sig till känna. (Vet ni vad alkohol och cigarretter egentligen gör med en kropp i min ålder??)

Vilken tur att det bara är måndag en gång i veckan.

Ibland drabbas jag av ordtorka.
Inte i den bemärkelsen att jag inte kommer på något att skriva, utan mer Jag Vet Inte Var Jag Ska Börja För Jag Har Så Mycket Skit I Huvudet-torka.

När jag återskapade min blogg för ganska exakt en månad sen var det med intentionen att ventilera mina innersta tankar och känslor om mitt sjuka förhållande med min våldsamma flickvän/numera ex.
Tanken var förvisso god och visst händer det att jag då och då måste kräka av mig ett och annat blogg-ledes, men det slog mig ganska snabbt att jag faktiskt hade ett större behov av låta min humoristiska och mer vardagliga sida få utrymme i bloggen.

På den tiden det begav sig, när man fortfarande spenderade större delen av sin vakna tid framför cruiser, fick man sina behov att skriva av sig stillade genom dagboksskrivande, men eftersom qx, av flera anledningar, numera inte ingår i min repetoar, så har liksom mina möjligheter att göra mig hörd eliminerats avsevärt.

Sen är det ju det här dilemmat - Att vara anomym eller icke.
En sida av mig är helt övertygad om att anonymitet är ett måste (för att inte förarga de flator jag eventuellt kan tänkas nämna i bloggen), medan den lite mer exhibitionistiska jag bara längtar efter att "outa" mig själv. Time will tell. Jag förblir anynom ett tag till i alla fall. För säkerhetsskull.
Resultatet av detta är att jag, så länge jag är anonym, faktiskt kan bjussa på en massa smaskiga, självupplevda detaljer ur mitt förflutna. För ibland kan man behöva reflektera över sina tidigare havanden och göranden, inte sant?

Jag återkommer i ämnet...om två caffe latte.

Alltså, det måste sitta en liten skäggig man uppe bland molnen och skratta hejdlöst åt mig.
Finns det NÅGON som kan svara på varför just dessa ads:en hamnade på min sida???
Ni tappra läsare som följer min blogg förstår tragikomiken i det hela...

Det fick jag erfara igår.
Jag firade min och chefens "separation" med rödvin och sms:ade flitigt med bästa vännen under kvällen.
Det ventlierades om kvinnor i allmänhet och Henne i synnerhet.
Vid något tilfälle råkade jag yppa att vännen borde göra Henne uppmärksam på min exitstens.
Sagt och gjort.
Det var bara det att vännen "glömde" att fråga mig i NYKTERT tillstånd om jag verkligen ville att hon skulle hinta Henne om mig.

Kontentan av det hela är att det nu ligger ett oåterkalleligt mail till Henne från vännen angående deras gemensamma bekant som är av åsikten att Hon är Guds gåva till kvinnan.
Vidare hänvisar vännen till sitt fotoalbum (om det skulle råda oklarheter i VEM denna gemensamma bekant nu är) i detta comunity där jag framträder i...pälsmössa.
Där rök den mikroskopiska chansen till en härligt, romantisk vinterflirt.

Tack och godnatt.

Jag är en bajs. Det talade min bästa  vän om för mig idag.
Tack. Tack så hjärtligt. Bockar och bugar.
Jag förstår dock vad hon menar.
Jag är lite disträ ibland. Eller inte så lite förresten.
Ibland glömmer jag liksom att höra av mig. Inte för att jag är dum, elak eller ego...utan bara för att jag helt enkelt glömmer.Jag har alldeles för mycket skit som rör sig i mitt huvud.
Som tjejer t.ex...och sex. Och det faktum att jag just blivit arbetslös. Och att det alltid är för mycket månad kvar i slutet av pengarna.
Ibland glömmer jag t.o.m bort mig själv. Men det är mindre väsentligt egentligen. För förr eller senare hittar man sig själv igen.
Jag antar att det jag vill ha sagt med detta lilla inlägg är...förlåt...för att jag är tanklös ibland, jag menar inget illa.

Nu har jag i alla fall konstaterat att alkohol gör mig full, virrig, glad, fyllekåt....och totally out of my mind.
Eller som vännen sa (i samband med att jag nämnde psykologen);  "Du behöver ingen psykplog, vi kan analysera dig även efter överstökat porrsnusk"

Voila!!

Godnatt alla!

Jag blir alltid så finurlig när jag dricker alkohol. Klurar och har mig liksom. Jag funderar på vad som gick fel och vad jag kunde gjort annorlunda. Smider planer på hur jag ska lyckas på kärleksfronten framöver. Ofta kommer jag fram till så otroligt dumma saker och drar de mest korkade slutsatser när jag har alkohol i kroppen.
Som idag t.ex.

Idag har jag:

1) Googlat psykologen och konstaterat  att hon tydligen är ganska välkänd inom sitt gebit. Vidare bor hon i en småstad ett par mil ifrån min hemstad (attans). Det framgår dock inte om hon är gift, sambo, har barn eller är sugen på vilkorslöst sex.

2) Googlat mitt ex för att få svar på om hon eventuelt gift sig, blivit sambo, skaffat barn eller gjort sig känd på något annat vis på sista tiden.

3) Googlat Henne med stort H...Bella, min drömkvinna, den vackraste jag vilat ögonen på...och konstaterat att hon är...totalt anonym. Hon finns bara på eniro.se och hitta.se. Hur kul är det liksom? (dessutom är det numret till hennes föräldrar...)

4) Googlat "Puman" och insett att man idag får ca 86.700 träffar på henne jämfört med ca 4.000 förra veckan. Hon gör framsteg, min puma.

5) Googlat mig själv (?)...och kontaterat att man får 148 träffar på mitt namn. Hälften av sidorna handlar om ett fruntimmer som föddes 1812. Det är inte jag.

Jag återkommer strax, måste smörja in ansiktet med avancerad "anti-wrinklekräm". Jag har hört att strålningen från dagens datorskärmar gör så att huden åldras i förtid...och det är något jag inte behöver.

Rakt upp och ner. Utan förpliktelser. Utan krav.
Problemet är bara att jag har glömt hur man raggar.
För några år sedan visste jag exakt hur jag skulle bära mig åt för att få napp.
Nuförtiden vet jag knappt vad som är fram och bak på en kvinna. Tragiskt, inte sant?

Jag kommer aldrig längre än till en halvhjärtad flirt, jag blir aldrig mer än "den där flatan som väcker ens intressen men som i slutänden bara blir en bra vän".

Jag drömmer om kvinnor dagarna i ända. Fantiserar och iakttar i smyg. Mer vågar jag inte.

Jag skulle vilja ha en sån där telefonbok som de snygga men ack så självgoda skitstövlarna i tv-serier har, där de bara slår upp ett namn med tillhörande telefonnummer, och helt sonika bara kan välja och vraka mellan kvinnor som åtrår dem i tysthet.

A
Alicia
Andrea
Anna
Amanda
osv.

B
Bella
Bella
Bella
...åh Bella

Tänk om hon bodde här.
Tänk om jag kunde ringa henne.
Tänk om...

Jag behöver sex, det märker jag.
Rakt upp och ner. Utan förpliktelser. Utan krav.

                                 


...jag och chefen.
Jag bad honom fara åt helvete. Imorgen säger jag upp mig.
Det var längesen jag kände en sådan inre tillfredsställelse....är det fel av mig??

Detta ska firas med ett stort glas rött!                      


      

Lene Alexander (fråga mig inte vem hon är dock...) gör en låt som heter "My boobs are okay".
Vad i herrans namn får en kvinna att skriva alternativt sjunga en låt om sina tuttar?? Och vad får henne att i en sång vilja övertyga sig själv och andra om att de duger?

Hörru, Lene...skicka hit dina och alla dina väninnors tuttar också så ska jag göra klart för er alla att de duger perfekt som de är!!!

Jag funderar ofta på det här med känslor, relationer och sex.
Är människan verkligen skapt för ett monogamt förhållande, eller är det samhällets förväntningar som gör att man "ska" leva i ett parförhållande?
Inte alltför sällan pratas det om att man träffat den rätte, sitt livs kärlek, den man vill dela resten av sitt liv med.
Jag är inte emot parrelationer som sådana, inte alls, men vad händer när passionen och förälskelsen byter skepnad och istället blir trygghet och vana? Ska man fortsätta leva med "sitt livs kärlek" och liksom "nöja sig" med att man i alla fall inte är olycklig?

Jag är medveten om att jag låter aningen synisk, eller möjligen omogen i mitt resonemang, men visst är det väl så att vi ofta är förälskade i själva förälskelsen? Vi längtar efter jakten, spänningen, känslan av triumf över att lyckats fånga bytet, pirret i magen första gången man ger sig hän till passionen, intimiteten...eller?
Jag vill betona för alla er tvivlare att jag visst haft långa förhållanden, flera stycken t.o.m. Och de har inte alls varit olyckliga eller jobbiga på något vis. Tvärtom, mina tidigare långvariga fiickvänner lever fortfarande kvar i mitt hjärta med stor kärlek och värme, MEN, jag kan ändå inte sluta tänka på vad som får människan att stanna kvar hos en och samma partner i år efter år.
Är det rädslan för att inte kunna hitta någon ny? Är det känslan av att vi måste att "passa in" i samhället? Eller är det så att vissa människor helt enkelt är monogama rent genetiskt?

Jag anses av andra vara en ganska komplicerad människa medan jag själv är i tron att jag är ganska enkel att förstå sig på.
Jag får panik när folk försöker styra mig och forma mig till någon som passar in i deras liv.
Jag står inte ut med tanken på att inte få bestämma själv och ta egna beslut och om någon tror sig veta vad mitt bästa är bättre än jag själv slår jag bakut.
Jag blir irriterad och t.o.m rentav ond när folk har synpunkter på hur jag gör saker och ting, och när någon mer eller mindre omyndigförklarar mig har man gjort sig ovän med mig för livet. Ganska komplext, visst?

Jag älskar sex. Jag är barnsligt förtjust i att experimentera. Jag har lärt mig att njuta och ta för mig i sängkammaren utan att få skuldkänslor och när jag får privilegiet att för första gången visa en kvinna vägen till total njutning tillsammans med en annan kvinna så är lyckan gjord.
Detta har hänt både en och två gånger, tro det eller ej, och varje gång blir jag stolt som en tupp av att ha lyckats förföra en kvinna.
När jag tänker på det själv tycker jag nästan att jag framstår som en Casanova (föga smickrande), med i själva verket måste man väl ändå tänka på egen tillfredsställelse, eget njutande, och eget självförtroende?
För visst är vi väl ändå två om våra handlingar?

Kärlek, känslor och relationer är inget annat än spel i mina ögon, vare sig det är du eller jag som är "bytet".

För att gå djupare in på det hela; under ca1 år har jag kontinuerligt träffat en psykolog eftersom jag blivit intalad att jag behöver det (?).
Från början var jag oerhört avigt inställd till det hela, men efter hand blev även jag övertygad om hur mycket en helt vanlig "Svensson" kan behöva prata med någon på professionell basis.
Varje vecka ses vi, jag och psykologen, som är en kvinna i dryga 35-årsåldern.
Hon rör vi mina innersta tankar, tvingar mig att erkänna saker som jag lovat att hålla för mig själv tills döddagar.  Hon får mig att klä av mig skyddsutrustningen, sänka skölden och fälla upp visiret, och jag vet inte om jag ska hata henne eller älska henne för att hon med precission lyckas lura sig igenom alla labyrinter till mitt inre.
Jag låter frågan vara obesvarad.

Hursomhelst, för några veckor sen konstaterade hon så helt hänsynslöst att jag var utbränd, på gränsen till deprimerad. Jag begrundade hennes påstående under tystnad och till min stora förvåning började jag sakta inse att hon faktiskt hade rätt. Vårt samtal slutade med att hon bad mig att fram tills vårt nästa samtal ta egna beslut, att känna efter själv vad jag ville med mitt liv och hon fick mig faktiskt att lova att göra detta innan jag gick därifrån.
Vid vårt nästa samtal veckan därpå avslöjade hon mig inom loppet av fem minuter. Jag hade inte alls hållit mitt löfte till henne och detta enbart för att mitt beteende var invant. Ridå ner!
Där hade jag suttit vecka ut och vecka in och spelat tuff, okänslig och nästan omänskligt stark och så avslöjade hon mig med en enda blick. Satans fruntimmer.
Kort därefter började hon ställa frågor om mitt sexliv och döm om min förvåning när jag, Sexatleten, och Öppensinnigheten personifierad blev generad.
Helt ogenerat ställde hon frågor om hur ofta, var, när, hur och med vem...och jag fann mig för ovanlighetens skull väldigt obekväm i situationen. Trots detta fick hon mig att svara på frågorna, om än med visst motstånd.
Av samtalet drog hon slutsatsen att  allt fortfarande handlade om att jag ville ha folk på betryggande avstånd, MEN; hon hade väckt en nyfikenhet inom mig.
Vem var hon, denna blonda, lugna, sympatiska kvinna, som förutom att ta mig på sängkanten fick mig att le, skratta och gråta? Vad innebar den släta gudringen på hennes vänstra ringfinger?
Jag vet vad ni tänker nu...."hon e tänd på psykologen"...och ja, jag måste erkänna en sak; jag har tänkt på henne. Mer än en gång.
Nu räknar jag dagarna tills jag ska dit igen. Bläddrar i min kalender i förhoppning om att hitta ett inbokat  möte med henne som jag eventuellt råkat glömma bort. 45 minuter med henne, öga mot öga, utan skyddsutrustning och visir.
Tänk att få HENNE på fall...tänk att helt hämningslöst hamna med henne mellan lakanen.
Vad skulle vi då säga till varandra vid nästa samtal??

- Jaha du, vad har hänt sen sist?

*Tystnad*

-Tack för senast förresten..
-Tack själv, du får gärna gå ner på mig igen...

Hahaha, så dumt.

Nä minsann, det passar sig verkligen inte.
Jag behöver uppenbarligen all hjälp jag kan få!


P.s Bli inte förvånade om det kommer en fortsättning.. d.s

Två nätter i rad har jag drömt om sex. Sånt där hysteriskt, passionerat sex som får en att tappa andan.
Jag kan bara inte för mitt liv komma på VEM det är jag haft sex med i mina drömmar, och det är ytterst märkligt.
I morse vaknade jag med ett fånigt leende på läpparna innan jag insåg att jag inte alls hade en snygg brunetts ben intrasslade i mina...
Jag var tvungen att söka på nätet efter innebörden av mina drömmar och dettav ar nästan det enda jag kunde hitta om sexdrömmar:

Sex

Drömmer du att du har sex eller att du ser andra ha sex? Sådana drömmar beror oftast på fysiska signaler från kroppen när blodomlopp och slemhinnor "testkörs". Kroppen signalerar att den är redo för sex och det undermedvetna skapar ett skäl till varför kroppen reagerar och då drömmer vi om sex.

Mina slemhinnor testkörde alltså i natt??
Vad det därför jag hade vilt, hämningslöst sex med en för mig okänd brunett mot min sovrumsvägg, i duschen OCH på diskbänken?

Min kropp är tydligen redo för sex och så har jag ingen att dela detta "tillstånd" med.
Ja, jag säger då det.
Det måste vara det här som är taskig tajming.

När man minst anar det dyker det upp ljusglimtar i ens så annars så patetiska liv.