Förakt



Livet blir inte alltid som man tänkt sig, långtifrån. Ibland blir det t.o.m ett rent helvete. Men någonstans längs den krokiga vägen är det en ljusning bara att inse sina egna fel och brister, att man är i behov av hjälp. Att inse att skiten man håller på med inte bara är på väg att spåra ut, utan den har spårat ut...för länge sen.

Jag har förstört det bästa i mitt liv, sårat den jag älskar mer än livet självt, trampat ordentligt i klaveret.
Det jag gjort är oförlåtligt.

Det förakt jag känner för mig själv är obeskrivligt.
Det hat som byggs upp inom mig gentemot mig själv är massivt.

Ordet förlåt räcker inte längre till.

Jag har en lång väg av återuppbyggnad framför mig, en oändlig väg tillbaka till ett liv där hon och jag kanske hittar varandra igen. För oavsett vad mina handlingar säger så är hon det bästa som hänt mig, den som fått mig att tro på kärlek igen, den enda jag vill spendera resten av mina dagar med.
Hon är kärlek.
Och fastän det inte räcker till så finns det bara ett ord jag kan säga....förlåt.

Resten får jag bevisa med handling och det arbetet börjar redan idag.


Jag älskar dig Sofie.
För alltid i mitt hjärta...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0