S n e a k e r

Det har inte slagit mig förrän nu att jag saknar bloggandet.
Jag saknar ett forum för mina känslor, jag saknar att sätta ord på mina tankar.
Jag har bara inte bestämt mig för om jag ska lägga alla korten på bordet här, eller om jag ska börja på en ny kula någon annanstans...

Ibland är det som så att man bara vill spy på alla jävlar som kommer i ens väg.

Jag är trött på alla kräk som inte vet att följa lagar, som super ner sig, slåss och beter sig allmänt ohyfsat.
Jag är trött på fjortisar som verkar tycka att snefyllor är det ballaste som finns.
Jag är trött på medelålders sluddrande kvinnor som inte vet hur de ska bli av med skåpet till manskräk de släpat hem från någon köttmarknad till nattklubb.
Jag är trött på män som prylar sina fruar, trött på fruar som prylar sina män, trött på föräldrar som prylar sina barn, trött på barn som lever jävel för att göra revolt.

Varje gång det blinkar "112" med röda siffror på min skärm känner jag hur irriationen växer i mig.
Vad är det för fel på folk?


Facebook:
Fyllebilder - slitna flator - överförfriskade flator - triangeldraman - ex till mig - ex till dig - ex till exen- alla med alla, i en enda röra.
Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över att jag inte längre är en del av allt det där.
Jag har andra värderingar nu, ser livet med andra ögon. Jag har mina aningar om varför det är så; 6 månaders förändring.

Jag har hittat hem, jag är nu där jag alltid velat vara.
Jag lever det liv jag alltid önskat mig, med en mogen, stabil, kärleksfull, omtänksam flickvän, som uppskattar mig bekräftar mig, respekterar mig och står upp för mig. Precis som jag gör för henne. Snart förlovar vi oss, hon och jag. Den här gången är det på riktigt - det vet jag. Det här är kvinnan jag tänker leva resten av mitt liv med, varenda cell i min kropp talar om det för mig. Det här är min blivande fru, kvinnan jag ska bo i ett hus på landet med.
Hon gör mig hel, jag känner mig trygg i hennes famn. Varje sekund utan henne är smärtsam, bortkastad.
Snart är jag hos henne igen. Om tjugotvå minuter för att vara exakt, loggar jag ut, sätter mig i bilen för att åka hem till henne, krypa ner under täcket och känna hennes varma, lena hud mot min.

Hon är min - hon är kärlek

Jag har fått stränga order om att blogga mer. 
Som svar på detta säger jag; jag ska...när dygnet har 25 timmar.

Det tar tid att dejta. Framförallt om dejten stannar kvar i tre veckor. Eller förresten, vi har snart 1-månadsdag. Det är stort.  En 1 månad lång dejt. Troligen den märkligaste dejt jag har hört talas om någonsin. Vi hoppade liksom över själva dejandet (bortsett från den där första koppen kaffe då förstås, för snart en månad sen) och blev liksom sambos direkt. 
Hursomhelst är det ganska mysigt tycker jag. Ganska mycket mysigt. 

Jag har dessutom kommit fram till att äkta kärleksrus är bra mycket bättre än ett ordentligt rödvinsrus.

Det finns både för- och nackdelar med månadslånga dejter. Fördelarna är mysfaktorn, sexkvantiteten och kaffet på sängen...bland annat. Nackdelen är att man väldigt tidigt blir tvungen att blotta sina fula ovanor såsom taskigt morgonhumör, taskig morgonfrissa, taskig morgonandedräkt och  risiga, röda morgon-ögon (morgonen är verkligen inte min tid på dygnet...)
Nåja, nu vet hon vad hon får, min Minna. Förhoppningsvis har jag andra, ljusare tidpunkter på dygnet än just morgnar. T.ex när jag är klumpig. Eller när jag har maten färdig till henne när hon kommer hem från jobbet. Eller kanske när jag stryker henne på kinden när hon somnat och viskar i hennes öra hur mycket jag tycker om henne.
Än så länge har jag ite skrämt iväg henne i alla fall. och jag har inte för avsikt att göra det heller. Det är hon för fin för, min Minna. Min söta, underbara Minna.

Klockan är halv fyra. Jag kan inte sova. I min säng ligger Hon... Hon med stort H. Hon som jag väntat på. Hon som skrämmer mig, som bryter sig in, som river murar, som tar mig med storm, som ser på mig och ler med sina ögon.
Hon som säger till mig; älskling, oroa dig inte för den framtid du inte vet något om. Njut under tiden istället.
Hon är fin hon, min Minna. Det är det som skrämmer mig så förbannat. Men säg inget till henne, jag har lovat att inte oroa mig.
Vår dejt är snsrt inne på dag sex. Världens längsta kaffedejt...

Något gick fel. Jag som skulle behålla byxorna på?!?
Eller som söta fröken M skulle ha sagt; jag hade en plan. Gick icke att fullfölja den!

Men åååh vad mysigt det är att vara förälskad :D

"Om du står med ena foten det förflutna och andra i framtiden så kan du pissa på idag"

Hjärtevärken är borta.
Crushen är singel.
Kollegans vän är het.
Och jag...jag bara är. Och det är fan inte illa.

Jag: Jag bår idte bra.
Mamma: Mmm...
Jag: *snörvlar och snorar* Babba, jag sjuk. Jag kad idte äta dåt addat äd filbjölk
Mamma (glatt): Jaså? Men då kanske du tappar ett par kilo till...
Jag: BABBA, JAG E SJUUUUUUUK!!!!

Mitt högra ögonbryn har ryckt oförklarligt av och till i nästan ett dygn. Det är ganska enerverande.
Magkatarren som jag dragits med i ett par dagar är också rätt störig. 

Det allra mest meningslösa jag råkat ut för de senaste dagarna måste dock vara att jag vaknade tre timmar INNAN klockan i morse utan att kunna somna om. Jag kan inte minnas när jag åt frukost och läste morgontidningen 03:45 senast. Jag undrar om det ens har inträffat någon gång?!

Dagarna nuförtiden ägnar jag åt att, förutom jobba då förstås, undvika systembolagspåsar, nyförälskade par och barnvagnar. Allt utan större framgång kan jag säga.

Min crush på jobbet har sedan jag berättade för henne om mina känslor gått från att vara dejtande singel till att vara "i ett förhållande" (citat Facebook) med sin dejt. Starkt jobbat med approachen Fia.
Mitt ex har jag inte bara jagat rakt i armarna på en annan tjej, utan även ut ur landet. Om en vecka flyttar hon till Oslo.
Ja, ni förstår att det inte går så bra för mig på kvinnofronten

Idag hade vi utbildning på jobbet.
Någon gång efter lunch drabbades jag av akut kåtslag med tillhörande andnöd och om jag inte har helt fel för mig så tror att detta inträffade i samband med att mitt knä vidrörde chrushens där under bänken i hörsalen. Som ett resultat av detta ägnade jag resten av eftermiddagen åt att ta så mycket plats jag någonsin kunde och skreva sådär okvinnligt i hopp om att få röra hennes ben igen. Sjuk i huvudet? Njae, en smula kanske.

Utbildningen idag handlade om psyiska sjukdomar och jag är helt övrtygad om att jag har en släng av alla. Jag är bara inte diagnostiserad än. Inte utöver det mina ex brukar slänga ur sig om mig i alla fall.

Men; bortsett från den totala misären på kärleksfronten, min absoluta ofrivilliga sexlöshet och det ryckande ögonbrynet är det mesta bra. Det kunde ha varit värre i alla fall.
Jag kunde haft TVÅ ryckande ögonbryn, en dildo utan batterier eller träben. Eller ett träben som dildo. Oavsett vilket så hade det där träbenet satt stopp för min streetdans-kurs som börjar om en vecka. Jag har nämligen fått för mig att tjejer gillar när andra tjejer kan dansa. Det kostar mig tusen spänn, men det är det fanimej värt om man som ett indirekt resultat av sina danskunskaper får ligga.

Imorgon har vi en finfin utbildning på jobbet - "Hur du pratar med och hanterar psykiskt sjuka".
Så efter imorgon kommer jag att få mycket bättre kontakt med en del av mina ex.

För övrigt fick jag min efterlängtade gröna medalj idag. Den ska jag bära med mig i fickan precis som jag gjort med den röda i två månader. Den betyder.

Jag har hört att vissa människor finner självironi och sarkasm attraktivt. Således borde det finnas människor som just idag skulle finna mig oerhört attraktiv.

Det är lördag ooch jag har lagt ytterliggare ett nattpass inom polismyndigheten till handlingarna. Då skulle man väl kunna tänka sig att några timmars sömn hade suttit fint. Men nej då, tre timmar efter avslutat pass vaknade jag trött som få, av att den kåta katten och hennes hormoner hysteriskt sprang fram och tillbaks i lägenheten och letade mans-katter.
Jaha tänkte jag då, då går jag väl upp och sätter på kaffe - om det inte varit för att kaffet var slut. I morgonfrissa och slappemjukisar masade jag mig bort till min lilla ICA-butik - som naturligtvis hade stängt. Jag var fem minuter för sen.
Jag gick tillbaka till min stora sköna säng i förhoppning om att få ett par timmars sömn till. Just i den där sköna insomningsfasen ni vet, blev jag väckt av min bryska telefonsignal (borde byta ut "I kissed a girl" snart..). Det var mitt kära ex som hade för avsikt att släpa med sig hunden ut på en långtur. Så jag fick snällt masa mig upp igen och slänga på mig slappemjukisarna. Morgonfrissan var dock oförändrad.
När jag blivit synad uppifrån och ner och nerifrån och upp igen (jag kunde verkligen se hur hon tänkte "Hur tänkte jag där egentligen???") och överlämnat hunden släpade jag mig återigen in till sovrummet för ett tredje (!) försök att sova. Gick det bra tror ni? Nädå, "I kissed a girl" skränade återigen i mitt öra (MÅSTE verkligen hitta en annan, mindre hånfull ringsignal). Denna gången var det min far som egentligen inte alls hade för avsikt att väcka mig - han ville mest höra ifall jag sov gott....
Vid detta laget hade jag för längesen gett upp hoppet om min så välbehövliga skönhetssömn så jag klev upp och började smida planer för min fortsatta lördag. Detta blev resultatet:

* En biltur fem mil norrut för hundpromenad och något vackert att vila ögonen på kanske? Nej, dålig tajming med tanke på min sömnbrist och det faktum att jag återigen är för sen - denna gång ca en månad. (Jävla skit-dejt)

* En långpromenad ensam med hunden? I detta ösregn? Nej tack.

* Lägga mig i stora sängen och ägna eftermiddagen åt mys, massage, kärlek och hämningslöst sex? Visst nä, jag är ju 
e n s a m. Hur kunde jag glömma...

* Laga en lyxig middag bestående av lammfilé, bulgursallad och kantarellsås och ett gott glas rödvin? Visst nä, är ju fortfarande e n s a m. Dessutom dricker jag inte.

* Engagera mig i att storstäda och tvätta? Hmm...storstäda gjorde jag för inte så länge sen (det blir så när man är e n s a m och inte har något annat att hitta på. Tvätt-tid fanns det inte heller. Inte så att jag skulle hinna tvätta mina åtta maskiner i varje fall. Därför var det tur att jag igår gjorde som jag brukar när det börjar sina i underklädeslådan - jag gick och köpte nya. Och även en ny mössa, för det var jag ju verkligen i behov av. Mössor, klockor och skor. Det är mina fetisher. Och så underkläder förstås. Vad man nu ska med snygga underkläder till när man är....just det, e n s a m.

Nåja, längre än så har jag inte kommit i planerandet och så mycket längre behöver jag väl inte fortsätta heller för om bara några timmar går jag på ett nytt nattpass. Dock hoppas jag hinna slänga in en färdig-fiskgratäng i ugnen så att jag får frukost/lunch/middag idag med...

"Singel i Sumpan"? Släng er i väggen. Detta är singel i Malmö, varken mer eller mindre.

OH...MY....GOD!!!

Något har väckt alla mina hormoner till liv. Vad göra åt allt detta som bubblar inom mig?
Nu vet jag hur de hormonstinna pubertetspojkarna känner sig...

Måtte detta helvetesår ta slut snart och måtte 2009 bli bättre än vad delar av 2008 blev. Tvi vale!!
För säkerhets skull valde jag att arbeta mig genom nyårsaftons natt, ett val jag ångrar bittert i detta nu.
Ett ljus i detta tillfälliga mörker är att bästa kollegan/vännen också jobbar i natt. Då kan vi i alla fall genomlida denna misär tillsammans.

Vad roligare är; ett smärre mirakel har skett och det har dessutom gått mig nästintill obemärkt förbi.
Magklumpen har, hör och häpna,  förbytts mot magpirr men vem föremålet för mina dubbla hjärtslag är låter jag vara osagt. Klart är i alla fall att vi stöter på varandra allt som oftast på jobbet. Nåja, huvudsaken är att hon vet om det och gör hon. Vart jag fick modet att berätta det för henne ifrån är för mig fortfarande en gåta. Att flörta är nämligen inte en av mina större talanger.
Vi får väl se vad framtiden har att erbjuda helt enkelt. Jag misstänker dock att jag först måste förpassa en viss person till breddgrader långt söder om ekvatorn innan jag kan ta flörtandet ett steg längre. Det är nämligen en deal vi har.
Nu återstår bara att klura ut HUR jag ska lyckas lura iväg vederbörande.

Äsch, jag har gott om tid på mig att fundera - året är ju bara knappa fem timmar ungt.

Och jobbet? Jodå, jag överlevde mot alla odds och fick dessutom sluta i tid. Katsching!!

Gott nytt år alla!

Mamma: Hej, jag skulle bara säga att jag har köpt några tuber Pepsodent White Now till dig.
Jag: Öh...jaha?!

Min tolkning: Tack för att du tycker att jag har gula tänder, mamma.


Jag: Ska vi fortsätta boka in en tid varannan vecka som vi gjort hela tiden?
Psykologen: Nä, jag tror vi tar varje vecka hädanefter.

Min tolkning: Jaha, men vad kul att det går framåt, verkligen

Om jag någonsin skulle få för mig att dejta en flata från malmötrakten igen, snälla påminn mig om att jag ska hålla mig därifrån. Den här världen är SÅ liten och SÅ äcklig.

Could it be a crush?

Medaljens baksida i det "arbete" jag håller på med just nu är att jag inte vet hur jag ska bete mig när någon visar sig intressant, eller ännu värre; när någon visar sig intresserad.
Hur fan flirtar man, när det enda man får ur sig är några stammande meningar, en flackande blick och rosor på kinderna? Hur ska jag kunna attrahera någon när jag måste vara mig själv?
Jag kan inte gömma mig bakom min mask och mina vänner längre. Jag måste snart ta steget ut i verkligheten, alldeles själv.

Jag är ganska övertygad om att jag inte tolkade Hennes signaler fel i lördags och hon bad mig ju faktiskt att ringa vilket jag gjorde efter låååååångt övervägande. Och hon ringde faktiskt tillbaka. Vi pratade ganska länge om allt och inget. Hon sa att hon blev väldigt glad när hon hörde att jag ringt och att hon gärna ville ses igen. Och det vill jag ju också. Det finns bara en hake - hennes pojkvän.
Vad är det för ett evigt mörkt moln som följer mig vart jag än går? Dessa förbaskade hetero-tjejer...
Men vafan, det är ju inte min sak att ta ansvar för om hon har pojkvän. Vi ska ses på lördag i alla fall och resten återstår att se.

För övrigt håller bitterheten mig fortfarande i ett järngrepp. Mina närmsta vänner är nykära - i varandra dessutom, och är sådär kärleksfulla och "puttenuttiga" mot varandra. Tänker ofta tillbaka på mitt senaste förhållande och jag kan faktiskt inte dra mig till minnes att hon någonsin var sådan mot mig, inte ens i början, tyvärr. Det får mig att fundera på vad jag gör och gjorde för fel. Antar att det är menlöst att spekulera i det nåt mer...

Dagen (igår alltså) ägnades åt att "fylla de svarta hålen", som Kent skulle ha sagt. Jag gjorde stan med mina fina vänner och spenderade massvis med pengar på kläder till mig själv.
Resultatet blev som följer:
1 par höga Nike sneakers
1 par Caterpillar kängor
1 Blend-jacka 
2 luvtröjor och 2 mössor på Bik -Bok (mest för att kassörskan där är så satans snygg...) 
1 par översnygga Levi´s Skinny Legs
1 par extremt sköna mjukisbyxor

Syftet detta hysteriska julklappsshoppande till mig själv är naturligtvis att jag ska få napp på kvinnofronten, vilket två flator på Radical Sports bedyrade att jag skulle få. I alla fall i de nya Nike-kängorna.
Så, idag ska jag alltså jag dra på mig en helt ny outfit julaftonen till ära och invänta anstormningen av kvinnofolk. Nämnda anstormning är dock föga trolig då julfirandet kommer att ske på ett "seniorboende" hos mina älskade föräldrar. Lika bra det kanske, vet inte om jag är redo för en mogen kvinna i övre medelåldern...

Ha en underbart God Jul alla!