Please, press paus.
Mitt liv just nu är som en gammal skivspelare för vinylplattor. Man slänger på en LP-skiva och sätter den på fyrtiofem varv så att det går alldeles åt helvete för fort för att man ska kunna uppfatta hur det egentligen låter.
Det är som att man har levt hela sitt liv i slow motion när någon plötsligt trycker på Fast Forward-knappen innan man hinner reagera.
Det enda som egentligen hinner springa ikapp en är verkligheten.
Det hände någon gång under seneftermiddagen igår.
Vi hade stresshantering på schemat och aldrig tidigare har jag känt mig så uppjagad och stressotålig som när lektionen var över. Jag och några vänner från klassen hade bestämt oss för att spendera torsdagkvällen på en uteservering med kall öl och skvaller. Plötsligt slog det mig att min kropp mår skit. Mitt huvud mår skit. Och jag har inte ens reflekterat över hur illa jag valt att behandla mig själv...
Jag har letat efter bekräftelse, funnit den på fel ställen och samtidigt förlorat mig själv. Jag har varit så ömhetstörstande så att jag kastat mig i famnen på första bästa som varit villig att hålla om mig utan att bry mig om att ömhet kommer inifrån. Jag har dränkt mina misslyckanden i rödvin och min kropp har åldrats fem år under de senaste sex månaderna.
Jag har gett mig in i situationer som jag inte behärskat fullt ut.
Jag har glömt att stanna upp och känna efter och det får jag betala för nu.
Det är nästan som att sitta på puben; första ölen är en njutning, liksom andra, tredje och fjärde. Vid femte, sjätte ölen och den där tequilan som man verkligen inte behöver börjar omvärlden snurra allt fortare och innan man vet ordet av mår man skit och måste kräkas i taxin hem. Dagen efter önskar man att man vore död...eller åtminstone att man struntat i den där sista beställningen.
Mitt i denna djungel av känslor, tankar, rödvin, kvinnor, sex och tequila finns det små ljusglimtar som får en att inse vilken skit man håller på med.
Det finns någon som triggat min "gråtreflex" och som fått mig att förstå att tårar måste ut, de ska inte bränna innanför ögonlocken som de gjort i evigheters evigheter.
Det finns någon som (jag hoppas) tycker om att hålla om mig för att jag är jag, och hennes närhet är jag väldigt tacksam för just nu....
I sinom tid slutar kanske magen att protestera mot hur jag behandlat den; kanske samtidigt som jag inser att en kvinna- nygift med en man, hur vacker, charmig och flörtig hon än må vara, inte är vad jag behöver just nu.
I sinom tid...
En sån dag
Vissa dagar räcker orden inte till.
Det bubblar inom en, man vill bara skrika.
Idag är en sådan dag.
Jobbet är mitt och ja, jag har fått sex (hör och häpna)!
Ibland är livet toppen.
Om du visste
Jag hade vissa möjligheter idag, sådana som jag är svag för.
Jag struntade i möjligheterna.
Allt för dig...och nu vet du ens vad du vill.
Vet du vad som stör mig mest?
Att jag grät för din skull idag...
Vilken jävla toffel jag är.
Ruta ett
Klockan är alldeles för mycket för det här. Och jag har alldeles för mycket i mitt huvud.
Till att börja med ska jag nog byta kaffekedja.
Det får bli Waynes Coffee hädanefter. Hon (fröken Espresso House) är helt enkelt för snygg för att jag ska förnedra mig själv på det här viset.
Jag tvivlar på att jag duger för henne...
För det andra borde jag rannsaka mig själv innan jag låter mig såras frivilligt.
För det tredje bör jag skicka min psykolog på vidareutbildning av ren välvilja; hon behöver nog det efter mitt besök idag.
Tänk att man kan trassla till det så mycket för sig själv när man innerst inne vill så väl.
"Some days are made for smokin´"... helt enkelt.
Tack vänner för att ni står ut med denna trasiga själ.
Till dig
Du
Det är mysigt att spendera kvällen på msn med dig.
Vi har mycket att ta igen, du och jag.
Jag är glad att du finns i mitt liv igen, vad som än händer...
Pastor Jansson, säcken och jag
Pastor Jansson sa en gång att livet är som en tom säck som man kan fylla med precis vad man vill.
Att man formar livet precis som man vill ha det.
Jag gillar Pastor Jansson och hans säck.
Man fyller den med en massa skit å sen slänger man den i soptunnan. Utan att källsortera.
Aj
Jag hade verkligen ingen aning om att sexuella förehavanden kunde leda till en sådan oerhörd träningsvärk som jag har nu...i hela kroppen.
Jag vill nog inte ens fundera på varför, men något extravagant måste vi haft för oss.
Oj
Vad hände?
Jag och fyra liter latte
Det verkar som att plan B har blivit plan A.
Fikadejt på Espresso House hos den snygga baristan (jodå, dumhuvudet här bestämde dejt med en tjej på stället där en annan tjej, det snyggaste jag sett på länge, jobbar)
Drack nog fyra liter latte. Var ju tvungen att hitta nya ursäkter för att få prata med henne, men det enda jag kunde komma på var att beställa mer.
Tror dock att det gick hem. Nu har hon mitt nummer i alla fall och jag får snällt sitta och vänta på att hon ska höra av sig, OM hon hör av sig. Varför tar jag aldrig tjejernas nummer??
Bråttom
Kan man banta bort 10 kg på 36 timmar???
Jag - känslomässigt inkompetent
Så var det bekräftat; jag har blivit idiot vad gäller känslor.
Hon: Jag saknar dig jättemycket, vet du det?
Jag: Nej.
Hon: Okej, men då vet du det nu.
Jag: Ehum..okej, tack. Sov gott då...
Hon: Du hörde vad jag sa va?
Jag: Jadå, tack. Godnatt.
Vad sysslar jag med??
Idioti
Dum, dummare, jag.
Hade för en stund sen följande sms-konversation med min flörtiga klasskompis:
Hon: Hej gumman, e du vaken? Tänkte titta förbi nu...får jag sova hos dig?
Jag (dumsnäll): Självklart, jag sparar ett par öl till dig. När kommer du?
Hon: Jag kommer nu om ett par minuter...
Jag: Okej, du är välkommen.
*Diska, plocka undan, byta sängkläder, hoppa in i duschen, ställa ölen på kylning*....ja, ni vet.
Trekvart senare:
Jag: Är du på gång eller? Har du villat bort dig?;) Ska jag möta dig?
Hon: Eh, jag e hos en "killkompis"...vet inte om jag sover här i natt., men jag tror nog att jag gör det. Gör jag inte det så ringer jag.
Jag: ? (...och det hade du tänkt berätta..nästa vecka eller?)
Livet är underbart.
Nu går jag och lägger mig...ensam. Sov gott alla!
Är detta fittslim, eller?
Jag har gått och blivit småförälskad.
Jag blir alldeles knäsvag, generad och fumlig när jag träffar henne och när hon pratar med mig säger jag helt obegripliga saker och börjar stamma. Borde kanske "shapa" upp självförtroendet lite...
Gårkvällen ägnade vi åt sms:ande och jag somnade med ett stort leende på läpparna och ett löfte om att vi ska ses snart.
Det finns bara en liten hake; hon är gift...med en man.
Så säg mig, är detta inte typiskt mig?
Apropå knäsvag, generad och fumlig visade jag ytterliggare prov på detta idag när jag helt plötsligt hamnade öga mot öga med den otroligt snygga baristan på Espresso House.
Från och med idag är hon min plan B...om inte plan A för för sig att ansöka om skilsmässa inom kort alltså (yeah, right...)
Ps. Förresten mamma, det heter Slim fit, inte Fittslim!! ds
Den sanna kärleken
Vad ska man säga...äkta kärlek!
Systrar, var är ni?
Vissa dagar är sådär...skit, helt enkelt.
Håret ser förjävligt ut och ju mer man försöker styla det desto värre tycks det bli.
Alla kläder verkar för små (det är ju sjävlaste fan att kläderna krymper varje gång man tvättar dem). Pubertetsfinnarna verkar ha återuppstått från gud vet var, trots att det var närmre hundra år sedan man befann sig i detta livsskede, och som om detta inte vore nog, så kommer man till den smärtsamma insikten att man faktiskt tvingas gå och lägga sig ensam ikväll igen.
Jag minns en tid när singellivet var en fröjd och när man mer som regel än undantag hade jaktlyckan med sig när man gav sig ut.
Nuförtiden verkar det som att det enda man eventuellt skulle kunna få på kroken är ett halvätet kadaver som legat i solen för länge och som de andra asätarna inte ens skulle titta åt.
Är det så här att bli "gammal", eller har atmosfären där ute ändrats?
Jag har några teorier på vad som kan ligga bakom detta fenomen:
1) Tjejerna är för kräsna nuförtiden
2) Jag är för kräsen nuförtiden
3) Jag "letar" på fel ställen
4) Jag är för oattraktiv...rätt och slätt
Vid närmre eftertanke törs jag inte fundera på vilket av de tre ovanstående alternativen som ligger närmast till hands, jag nöjer mig helt enkelt med att konstatera att jag är...singel.
Det kanske är som de säger, man träffar oftast den rätta i kön på ICA.
Tänk vad synd att det aldrig är kö i "min" lilla Ica-butik.
Hujedamej
Varför är människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet så komplicerade?
Jag borde kanske ha lärt mig hur folk fungerar vid det här laget, kan man tycka.
Nåja...om jag sover på det så kanske jag hittar en lösning på problemet.
Om inte, kommer jag att gå ut med en allmän "hjälp-förfrågan". Deal?
Är det månne åldern?
Fredag kväll och vännerna är ute. Själv valde jag att stanna hemma.
Inte för att ingen ville ha mig med; tvärtom. Men jag stålsatte mig och klargjorde vänligt men å det bestämdaste att jag minsann varken hade orken, lusten eller resurserna till att spendera kvällen/natten/småtimmarna med gam-nacke* på nån tvivelaktig nattklubb i utkanten av stan.
Om jag inte har fel kommer väl alla attraktiva flator att ge sig ut ikväll bara för det. Bara för att jag inte gör det liksom.
Antar att jag letar för mycket. Alternativet är att jag letar för lite. Skillnaden är hårfin...
Det kan också bero på att min utseende-självförtroende-konto är nere på farligt låga nivåer.
Jag duger som jag är, det vet jag. Men är jag tillräckligt attraktiv för att fånga någons intresse?
Tveksamt.
Hursom, jag har i alla fall konstaterat att jag faktiskt inte behöver hålla igång tjugofyra-sju för att överleva dagen.
Jag har det ganska bra i min ensamhet också.
Nu väntar den obligatoriska kvällspromenaden med hunden och därefter kryper jag ner i min stora, sköna säng, alldeles ensam (sånär som på fyra tassar, en blöt nos och en lurvig svans)
Klockan är 21:49 och det är fredag kväll.
* Gam-nacke
Eftersom jag tillhör den kategorin nattklubbsbesökare som ytterst sällan dansar (om jag inte balanserar på gränsen till medvetslöshet vill säga) så spenderar jag mesatadels av tiden med att utforska drinkutbudet i baren, vilket allt som oftast leder till den så kallade gam-nacken, se illustration nedan.
Plötligt händer det
Jag minns får många, många år sedan, när jag var totalt "grön" på det här med sex och relationer. Det var i den vevan man tittade på "Bullen" på TV, ni vet det där ungdomsprogrammet där de alltid sa: "...och som vanligt är det inte tjejen som är med i filmen som skrivit brevet".
Jag tror att de hade en övre åldersgräns för att få skriva in och berätta om sina problem men inte alltför sällan handlade de "publicerade problemen" om den första fyllan i kombination med sexdebuten - och varje gång poängterade panelen att "sex och alkohol, det ska man minsann inte kombinera!"
Någonting i detta budskap nådde inte riktigt ända fram här, utan valde helt sonika att gå in genom det ena örat och ut genom det andra.
Igår visade jag prov på detta - igen.
Ett par after-work-öl och ungefär lika många glas rödvin senare var den stigande hormonnivån ett faktum.
Efter idogt, men ändå någorlunda oskyldigt sms:ande med gammal Flört fram- och tillbaka utspelade sig följande konversation:
Jag: När ska du och jag ses då?
Flörten: Ska vi ses nu eller?
Jag: NU?? Men, jag ligger redan i sängen.
Flörten: Kommer
Jag: Okej...??!
Flörten: Är hos dig om 30 minuter!!
Jag: :)
Den här gamla ringrostiga haggan skulle få nattligt besök minsann!
Nu till det sora frågetecknet;
Varför är tjejer ALLTID lika fåfänga?
Helt plötligt blev jag ju tvungen att duscha, ansa, raka, vaxa, noppra, sminka, stänka på mig ett par droppar av favoritparfymen osv osv osv.
Är det alltid så här, ni som liksom har "ångan uppe"?
Hursom, besöket kom (nej, jag tänker inte bjussa på några detaljer...än) och kombinationen öl/rödvin/sex visade sig -åter igen- vara ett väldans lyckat koncept (Bullen-panelen ljög alltså för oss stackars småglin?!) och såvitt jag vet är Flörten, liksom jag nöjd, belåten och tillfreddställd...åtminstone för idag.
Tänk vad lite som krävs egentligen för att luften ska bli lättare att andas.
Tack Flört! :)
What the fuck??
Det har hänt igen...jag förstår inte vem det är som hackar mitt liv?!!
Ego-boost, bye bye
Vilken jävla rå-diss!
Tänk fyllehångel.
Tänk attraktion.
Tänk ord som "åh du e såå söt, jag skulle kunna äta upp dig...helvete vad du får mig att vilja mer"
Tänk fyllehångel igen, som går ett steg längre.
Tänk ännu fler komplimanger.
Tänk brutal-attraktion.
Okej?
Tänk nu att samma tjej sitter i din lägenhet. Med sig har hon en killkompis som du aldrig träffat.
Tänk att du går ifrån rummet där ni alla sitter, för att svara i telefon.
Tänk att när du kommer tillbaka ser du att de båda gått ifrån rummet men toalettdörren står på glänt och där ser du dem, i full färd med att utforska varandras halsmandlar.
Glad?
Skulle inte tro det va?
Tänk ytterliggare ett steg.
Du sneglar lite tjurigt när de kommer ut ifrån toaletten, men säger inget.
När du får tillfälle frågar du henne varför.
Till svar får du, "vad? Vi gjorde väl inget?"
Du vet att hon ljuger eftersom du såg det med egna ögon men vad ska du göra?
Hon fortsätter; "Vadå, är du sotis? Jag vill ju inget SÅ...du och jag är ju bara kompisar, friends with benifits liksom"
Precis, det är ju inte alls så att ni lovat varandra något...mer än fyllehångel och attraktion.
Men ego-boosten har fått sig en törn, en riktig jävla slagsida.
Om inget drastiskt händer kapsejsar jag inom det snaraste.
Kvinnor och ketchup, eller kvinnor SOM ketchup
De senaste dagarnas händelser har fått mig att ana att kvinnofolk alltid kommer i "klump".
Det jag råkat ut för är tämligen likt ketchup-effekten nämligen.
Det hela började som oskyldigt tittande på söt ex-arbetskamrat i korridorerna och har nu eskalerat till ett helt harem av flickor som verkar uppskatta mitt sällskap. Var har alla ni flickor hållit hus i hela mitt liv??
Jag måste nog "fröken-döpa" dem för att hålla isär begreppen...
1) "Fröken snygg" (ex-arbetskamrat, som jag drömmer om på nätterna)
2) "Fröken het" (hon jag träffar ibland på lunchrestaurangen, som får mig att rodna arslet av mig)
3) "Fröken klasskamrat" (hon som jag inte vet rikigt var jag har....dock vet jag att hon kysser bra)
4) "Fröken fingerfärdig" (massören som vet exakt vad som krävs...)
5) "Fröken ex" (ex sedan tio år tillbaka, som tydligen bestämt sig för att väcka gamla minnen till liv)
6) "Fröken liten" (Ung, ung ung....som jag uppenbarligen lurat in i fördärvet)
Jag tror att jag i realiteten är för gammal för det här, men ibland behöver man en ego-boost... och när de alla sms:ar mig inom loppet av en timme och vill ses; ja då rusar "boosten" till skyarna.
Underbara fredagskväll...
