S n e a k e r

Den uppmärksamme har lagt märke till att det finns ett endaste inlägg från 2010. Själv märkte jag det inte förrän idag.
Ett helt år utan blogg, ett helt år utan uppdateringar.

Så, vad har hänt? 
Det mest uppseendeväckande måste vara att jag har flytt den stora staden - för gott. Jag tröttnade helt enkelt på att tillhöra inventarierna i det tråkiga, rödbruna 40-talshuset ett stenkast från storstadsbullret. Jag tröttnade på att se grannarna flytta in -OCH ut.

Numera är jag slav under gummistövlarna, trädgårdshandskarna och gräsklipparen. Gott folk, jag har blivit lantlolla.

Rödvin dricker jag inte heller längre. På gott och ont. Jag känner mig inte så kreativ utan rödvinet vilket kan ha en del inverkan på bloggskrivandet. Nåja, jag lär väl mig så småningom.

Minna då? Jodå, henne tog jag med mig till landet. Även hon fick ett par gummistövlar. Vi är fortfarande inne på vår allra första kaffedejt - som pågått i 2½ år nu. Problemet är att jag slutat att dricka kaffe också, så när som på en liten förskrämd kopp på morgonkvisten så att jag liksom vaknar ur dvalan. En ondskefull PT (personlig tränare) på det nya gymmet påstod att för mycket kaffe kan ha ett direkt samband med bukfetma. Alltså slutade jag med kaffet, för gud förbjude om man skulle börja se ut som Barba-mamma. Hon måste ha druckit mycket kaffe när det begav sig. Måhända har hon tagit en och annan dammsugare till kaffet också. Men det är en annan femma.

Jag lämnar 2010 för den här gången. Jag får ta uppdateringarna med babysteps, som det så fint heter. Dessutom hade Minna vänligheten att alldeles nyss berätta för mig att idag är dagen då man minsann ska hedra de japanska tsunami-offerna med blogg-tystnad. Tänk att jag missat det?! Där ser ni vad kaffe-abstinens gör med en gammal koffeinist...

Så; tystnad och alla varma tankar på japanerna.