S n e a k e r

Medaljens baksida i det "arbete" jag håller på med just nu är att jag inte vet hur jag ska bete mig när någon visar sig intressant, eller ännu värre; när någon visar sig intresserad.
Hur fan flirtar man, när det enda man får ur sig är några stammande meningar, en flackande blick och rosor på kinderna? Hur ska jag kunna attrahera någon när jag måste vara mig själv?
Jag kan inte gömma mig bakom min mask och mina vänner längre. Jag måste snart ta steget ut i verkligheten, alldeles själv.

Jag är ganska övertygad om att jag inte tolkade Hennes signaler fel i lördags och hon bad mig ju faktiskt att ringa vilket jag gjorde efter låååååångt övervägande. Och hon ringde faktiskt tillbaka. Vi pratade ganska länge om allt och inget. Hon sa att hon blev väldigt glad när hon hörde att jag ringt och att hon gärna ville ses igen. Och det vill jag ju också. Det finns bara en hake - hennes pojkvän.
Vad är det för ett evigt mörkt moln som följer mig vart jag än går? Dessa förbaskade hetero-tjejer...
Men vafan, det är ju inte min sak att ta ansvar för om hon har pojkvän. Vi ska ses på lördag i alla fall och resten återstår att se.

För övrigt håller bitterheten mig fortfarande i ett järngrepp. Mina närmsta vänner är nykära - i varandra dessutom, och är sådär kärleksfulla och "puttenuttiga" mot varandra. Tänker ofta tillbaka på mitt senaste förhållande och jag kan faktiskt inte dra mig till minnes att hon någonsin var sådan mot mig, inte ens i början, tyvärr. Det får mig att fundera på vad jag gör och gjorde för fel. Antar att det är menlöst att spekulera i det nåt mer...

Dagen (igår alltså) ägnades åt att "fylla de svarta hålen", som Kent skulle ha sagt. Jag gjorde stan med mina fina vänner och spenderade massvis med pengar på kläder till mig själv.
Resultatet blev som följer:
1 par höga Nike sneakers
1 par Caterpillar kängor
1 Blend-jacka 
2 luvtröjor och 2 mössor på Bik -Bok (mest för att kassörskan där är så satans snygg...) 
1 par översnygga Levi´s Skinny Legs
1 par extremt sköna mjukisbyxor

Syftet detta hysteriska julklappsshoppande till mig själv är naturligtvis att jag ska få napp på kvinnofronten, vilket två flator på Radical Sports bedyrade att jag skulle få. I alla fall i de nya Nike-kängorna.
Så, idag ska jag alltså jag dra på mig en helt ny outfit julaftonen till ära och invänta anstormningen av kvinnofolk. Nämnda anstormning är dock föga trolig då julfirandet kommer att ske på ett "seniorboende" hos mina älskade föräldrar. Lika bra det kanske, vet inte om jag är redo för en mogen kvinna i övre medelåldern...

Ha en underbart God Jul alla!