S n e a k e r

Vissa dagar är...konstiga helt enkelt. Som idag.

Bästa vännen gratulerade mig på 34-årsdagen trots att jag varken fyller år eller är 34, Cesar spenderade kvällen med att leka med en skruvmejsel medan Trixi satt och glodde in i väggen och gnällde över något. Och jag, jag kom helt plötsligt på mig själv med att sakna mitt ex.
Nog för att vi drog ojämt ibland (ibland var nog t.o m lite i underkant...) men hon visste fan hur hon skulle få mig att känna mig uppskattad. Hon var bra på de där små överraskningarna, hon ansträngde sig alltid för att göra högtidsdagar speciella och nu när jag tänker efter hade vi aldrig tråkigt ihop. Idag skrev hon ett par rader till mig på facebook och jag blev uppriktigt glad av vad hon skrev. Några få ord som ger så mycket... Tack.

Mundiarrén ville inte ge med sig efter mötet ikväll så A släpade med mig ut till småbåtshamnen och snålblåsten som så många gånger förr för lite "efterterapi". Gud vad trött jag blir på mig själv...
Systerdotter sa ett par sanningens ord tidigare idag också;  "Nu får det fan vara nog!!! Jag orkar inte höra det där jävla namnet en enda gång till" , sa hon och hon syftade på Sofie. Jag förstår henne.
Det finns ex och det finns ex. Vissa hanterar saker moget , andra kan inte ens stava till ordet. Men så är verkligheten...tyvärr. What to do, what to do?

Imorgon ska jag sjunga för mig själv om ingen annan gör det och i övermorgon ska jag dra en repa på Bik-Bok. Kassörskan där är det hetaste jag sett på länge. Snälla någon, ge mig henne i födelsedagspresent!