S n e a k e r

En gång för länge sedan hade jag en rejäl crush på en dåvarande arbetskamrat. Om jag inte minns fel var det besvarat, men naturligtvis var vi upptagna båda två (varför träffar man alltid en massa intressanta flickor/tjejer/kvinnor när man är upptagen och inte en endaste när man är singel??) vilket gjorde hela "crush-situatiuonen" rätt knepig.
Vi sprang runt där på jobbet och kastade flirtiga blickar i smyg och skickade oanständiga sms till varandra på arbetstid.
Det hela gick faktiskt så långt att vi en gång efter några öl råkade vi hamna i en mera..hmmm...intim situation hemma hos henne, men mer än den gången blev det aldrig.

Hur som haver, flirten den bestod...ett tag i alla fall, tills vi båda insåg det ohållbara i situationen och därför slutade träffas. Visst har det skickats något sms då och då, dock inte lika oanständiga som förr och någon gång vill jag minnas att vi t.o.m fikade, men inte mer än så.

Så till poängen med rubriken till där här inlägget.
Jag och bästa kollegan stod som vanligt och domederade i hissen på jobbet idag om huruvida vi skulle äta sushi (igen..), falafel eller bara halstabletter till lunch när dörrarna gick upp och hon....hon bara stod där. Vi såg ut som fågelholkar båda två och utväxlade något i stil med  Nämen...vafan....men asså...vad i helsike gör du här, i mun på varandra. Kollegan kastade en menande blick åt mitt håll, suckade (antar att hon känner mig alltför väl) och traskade i förväg.
Jo minsann, visst var det hon, min gamla crush från förr! Åter igen kunde vi konstatera att vi hade samma arbetsplats men inom ett helt annat område. Och jodå, hon var lika söt som förr...och tyvärr lika upptagen (dock icke av samma tjej). 
Vi kom fram till att vi jobbar ett par våningar ifrån varandra och jag fick minsann lova henne en rundtur i "hallen", min avdelning, eftersom hon aldrig varit där uppe. Under de ungefärliga fyra minutrarna vi pratade hann vi konstatera att hon hade tur på förhållandefronten och att jag blivit dumpad för två månader sedan. Vi konstaterade också att jag inte hade någon ny på gång...än, till hennes stora förvåning. (Vad är det folk tror om mig egentligen???) Samtalet avsluatdes med att vi bestämde oss för att äta lunch tillsammans nästa vecka. Punkt.
Ack dessa upptagna kvinnor. Och denna lilla, lilla värld. En ganska dålig kombination helt enkelt. Nu har jag helt plötsligt TVÅ flickor att vila ögonen på på jobbet....suck.

Kvällen ägnades åt möte och allt var som vanligt..om det inte varit för att "ledaren" insinuerade att jag å A hade något annat än vänskap ihop. Han poängterade vikten av att "behålla byxorna" på under behandlingen, eller i alla fall att behålla dem på ihop med andra deltagare. Med tanke på att A under tisdagen hade en stor utläggningn om att han inte på långa vägar var redo för en relation och jag vid flertalet tillfällen talat om att jag är HOMOsexuell, blev det hela ganska komiskt och vi fick alla ett gott skratt. Vilken tur att den där mössan jag tänkte köpa till honom var tillfälligt slut, för annars hade det kanske verkat som att vi i princip var gifta redan om vi handlar kläder till varandra.

Nåja, imorgon är det utvecklings- och lönesamtal med befälen på jobbet. Fattas bara att man går därifrån med lägre lön än man har idag. Usch.


Btw, det går att promenera på rosa moln ensam också...