Kollektivet
Jag tror att jag blivit lite vimsig på senare tid. Kommer ofta på mig själv med att gå runt och muttra för mig själv. Eventellt är det Trixi och Cesar jag muttrar till men det faktum att de är djur gör ju att de inte är så värst bra på att svara på det jag har att säga.
Imorse klev jag som vanligt upp för att göra mig en kopp te och ta min tablett och samtidigt tänkte jag utfodra djuren.
Där stod jag i köket med håret på ända (tur att jag ska klippa mig imorgon) i mina ko-morgontoffor och funderade på var jag skulle börja. Så helt plötsligt från ingenstans (nä, ibland tänker jag inte å vad jag gör) ställde jag mig och ropade rakt ut i luften "tjejer, det är fruukoooost!!!!!" Och naturligtvis kom de springande och skuttande båda två på det där charmiga oemotståndliga viset. Det var då det slog mig; vi är ett flick-kollektiv här hemma. Vi kan ha tjejkvällar, dricka te, skvallra, lägga ansiktsmask, kolla gamla vänneravsnitt mm, mm... Frågan är hur stort utbyte Cesar skulle ha av en brasiliansk vaxning?!
Hursom, vi har det bra här i vårt lilla kollektiv även om det mest är jag som pratar och för allt i världen, det är jag som betalar allt också. Men det får man ta med så fint sällskap.
Vi är en flicka "kort" i vårt lilla kollektiv och inget kan riktigt fylla hennes plats. Vi vill inte ha hennes plats fylld heller för den delen. Vi vill nog mest att hon ska veta att vi saknar henne allihop.
Så om du inte fattade att det var du, så säger jag det nu; Vi saknar dig här hemma Sofie...
Har förresten plockat fram en bok till dig som du måste läsa.. Jag kan skicka den till dig om du vill.
Lycka till med jobbsökandet idag!
P.s Jag jag slog upp det där med att du jämt blir jagad i dina drömmar:
"If you are being chased, maybe you are running away from or trying to escape those things that are frightening and unpleasant" . ds
Kommentarer
Trackback
