Du och jag älskling
Jag är kär.
Så in i helvetes kär.
Stora, rosa fluffiga moln...och det är hon och jag för hela slanten.
Jag älskar henne så mycket, min underbara, vackra Sofie.
Skit
Jag trodde inte att jag behövde vara svartsjuk i detta förhållandet. Trodde att jag äntligen träffat någon som ville mig väl. Det vill hon kanske också...innerst inne. Men otrohet är inte det bästa sättet att visa det på. Och inte heller att fortsätta ha kontakt med människa som "kommit emellan" och sedan dessutom ljuga om det.
Jag är trött på att bli sårad. Vill ha trygghet, stabilitet och lugn. Jag vet inte längre om hon kan ge mig det...och det gör förbannat ont.
För övrigt hade jag tänkt sammanfatta den gångna månaden i ett eller ett par inlägg, men det får vara till en annan gång. Jag har annat att tänka på nu.
Jävla skit!
