S n e a k e r

Det KUNDE blivit pinsamt i skolan idag med tanke på tisdagens förehavanden (har hört att man inte ska beblanda sig med klass- eller arbetskamrater).
Nu blev det -tack och lov- inte så genant som jag trodde och det kanske man ska tacka alkoholen för (nä, inte idag alltså...i förrgår)

Om tisdagen berättar jag en annan gång...när saker lugnat ner sig lite.

Ibland kommer man till insikt.
Som idag, när vännen var här..

Jag: Jag har så mycket skit i min källare.
Hon: Lägg ut det på blocket.se
Jag: Mmm...
Hon: Du får väl alltid något för det i alla fall.
Jag: Kan man sälja sig själv på blocket?
Hon: ...folk köper vilken skit som helst nuförtiden.
Jag: ?!


Jag klurar lite på en eventuell annonstext och bestämmer mig slutligen för följande:

Kategori; möbler & heminredning

Madrass  säljes!
Något sliten att ligga på men utan några större yttre skönhetsfel.
Följsam och bekväm.
Säljes till högstbjudande ev. bortskänkes mot avhämtning.

Tel: xxxx-xxxxxx



Men nä, kanske inte.
Det får vara till en annan dag.
Imorgon kanske jag träffar fröken söt och då vill man ju inte befinna sig i "bortskänkes-stadiet".
Dessutom är det snart tisdag och då vet man inte vem man spriger på i korridorerna.
Kanske, kanske min söta lunchdejt...

Åh vad hon är söt, min gamla arbetskamrat.
Hon som går i min skola...hon som är så..."fysisk"..., hon som alltid kramar mig och pussar mig på kinden å stryker med sin hand över min rygg, hon som bara utstrålar...attraktion och sexappeal.

Varje gång hon lägger armarna om mig och säger "åh vad kul att se dig!",  varje gång hon ser mig i ögonen, varje gång hon ler och säger; "kan vi inte ses snart, bara du och jag".....då smälter jag.
Hon, som med sitt långa, blonda hår, sina bruna ögon och sitt charmiga leende bara får mig att vilja glömma allt runtomkring mig... henne ska jag träffa imorgon. Vi ska ha lunchdejt, hon och jag.....och jag kommer att säga precis allt jag tycker och tänker om henne. Allt annat vore skam!

Titta upp, på min "bakgrundsbild...*pekar uppåt*...där har ni kopian av henne.
Tro fan man blir nipprig!!!

Det var längesen jag tänkte så här mycket på en och samma dag.

En 13-timmarsdag med enbart prov och föreläsningar om celldelning, mitokondrier och kromosomfunktioner tar onekligen ut sin rätt.

Om jag inte sover ända tills imorgon skulle jag bli förvånad (det är ytterst sällan det händer nämligen...)

För övrigt har jag "lunchdejt" imorgon.
Hur beter man sig då? Flörtar man? Låtsas man som ingenting? Spelar man svårfångad?
Och för allt i världen; vad ska jag ha på mig??

Tryckfels-Nisse smög sig in i det förra inlägget.

Höjden av desperation är INTE att skaffa en strap-on för att sätta på sig sjläv, det är att skaffa TVÅ strap-ons i hopp om att få ha en trekant.

Höjden av desperation måste vara att skaffa en strap-on för att försöka sätta på sig själv.

Nu börjar jag faktiskt undra...

Min tanke var att skriva ett blogg-inlägg om att vara snäll och omtänksam och om hur lite man får igen för det, och jag hade då för avsikt  att  börja inlägget med en förklaring på ovanstående ord enligt SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) eller annan likvärdig källa.
Detta var var jag fick fram (enligt SAOL):

Snäll:
[fsv. sniälder, snäller m. m., duglig, skicklig, klok, vältalig, god; jfr fd. snil(d), sniall, sniæll, snialder m. m. (d. snild), fvn. snjallr, duglig, modig, vältalig, god (nor. dial. snjell, rask, duktig m. m.), fsax. snel (mlt. snel), mnl. snel (nl. snel), fht. snel (mht. snel, t. schnell), feng. snel; av ovisst urspr.; bet. 1 i nysv. beror på inflytande från mlt. l. t.-

Fattade någon något? Nä, tänkte väl det...

Så jag sökte vidare på ordet omtänksam, och detta blev resultatet:

Omtänksam:
(numera föga br.) som tänker sig för l. om; som har omtanke; om- tänksam; förr äv.: betänkt l. inriktad (på ngt l. på att osv.), som tänker (på ngt) l. överväger l. besinnar (huru l. vad l. vilken osv.), som har för avsikt (att osv.) l. som tänker skaffa l. åstadkomma ngt l. styra om

Fortfarande ingen som hängde med? Nähä.... Nåja,  jag är inte förvånad.

Skit ner sig, SAOL, tänkte jag och letade upp något som heter Den Stora Svenska Ordlistan, DSSO.se.
Som sig bör på seriösa söksidor finns det alltid en liten sökruta någonstans och så även här.
Snabbt och lätt knappade jag in; S-N-Ä-L-L, Enter.
Svar:
"Definition/ordförklaring saknas"

Hmm...

Nytt försök; O-M-T-Ä-N-K-S-A-M, Enter
Svar:
"Definition/ordförklaring saknas"

Men vaf'n!!!!!
Nu blev jag så irriterad så jag skrev in det första ordet jag kom att tänka på;
F-I-T-T-A, Enter
Svar:
"Vulva"

Ordet snäll går alltså inte att få en förklaring på, men om man nu mot förmodan inte skulle veta vad en fitta är...ja då är det bara att slå upp det i en ordlista?!

Förklaring, någon???

"Kompisar"  som bara ids höra av sig när fredagskvällen närmar sig och man duger som "förfestlokal", "plånbok" eller "förkläde", men som inte svarar i telefon eller på sms när man själv vill slå ihjäl en halvtimme i telefon eller på ett café bara för sakens skull.

...går till hunden, rödvinet och bästa vännen.
Och naturligtvis till katterna som jag saknar oändligt mycket.

Sms-konversation med kompis tidigare idag.

- Häng med ut på lördag! Det blir skitkul, massor av snygga brudar!!!
- Som jag ser ut? Och med dig som sällskap, du som är skitsnygg? Många napp man skulle få...tss. Pass!

Har ni någonsin funderat på om gräset är grönare på andra sidan? Säkerligen...
Har ni någonsin tyckt att alla andra har det så jävla mycket bättre än ni? I bet you have...
Har ni någonsin önskat att ni var någon helt annanstans, med en helt annan människa? Kom igen, ärligt nu?
Jag vet att ni har det. Påstår ni något annat ljuger ni.

Jag suktat efter det gröna gräset "hos grannen", utan att ens försöka göda och vattna min egen gräsmatta.
Jag har avundats andra deras friktionfria relationer.
Jag har önskat mig bort, bort från min egen relation. Ensam eller med någon annan.

Slutligen gick min "önskan" i uppfyllelse..och helvete vad ont det gör.

Jag saknar, jag längtar, jag gråter, jag våndas...jag ångrar.
Ingenting kan fylla hennes plats, ersätta henne. Aldrig någonsin kommer jag att glömma henne och det vi hade...hur jävligt det än var ibland.

Jösses, det var inte igår man var uppe innan sju på morgonen.
Jag behöver kaffe - en hel kanna, minsann!

Imorse hände något märkligt.

Jag stapplade som vanligt upp från sängen, genom hallen och ut till köket för att sätta på kaffekokaren när något mindre vanligt inträffade. På hallgolvet hittade jag tre fint ihopvikta tjugolappar, precis under brevinkastet.
Jag kliade mig i huvudet och funderade över sedlarna ett tag innan jag fortsatte med morgonens sysslor. Så snart
jag stoppat pengarna i mitt kortfodral glömde jag bort dem.

Så kom kvällen, jag hade en vän här, eller rättare sagt, en av mina bästa vänner.
Vi drack ett par öl, ventilerade livets väsentligheter, skrattade och pratade...precis som det ska vara.
Jag berättade för henne om de "mystiska tjugo-lapparna" och hon konstaterade skrattande att "det var väl som tack för senast".
"Tack för det" svarade jag och tyckte att då borde det åtminstone  vara tre HUNDRALAPPAR.

Kvällen fortlöpte, en öl blev till två, två blev till fyra osv.
Som alltid började vi prata om sex,  ungdomskärlekar, one-night-stands och annat som är värt att skrattas åt en måndagskväll 23:30.
Jag kom då till att tänka på en annan sak som hände mig tidigare idag (eller rättare sagt, inatt)

Jag tillhör den där kategorin människor som bara måste ha tv:n på för att kunna somna (så nu vet ni det, alla eventuella ragg....)
Jag är dessutom sjukligt intresserad av dokumentärer, kriminalserier och polisutredningar i tv-form.
I Via Sat´s utbud finns en kanal som heter Nature/Crime och av namnet att döma innehåller den mest dokumentärer och kriminalserier.
Alltså är den idealisk för mig att somna till...
Och så gjorde jag igår. Jag bläddrade mig fram till Nature/Crime, hittade något som hette "Den mördande bigamisten" (vilken jävla titel förresten...) och gjorde mig redo för att somna.
Sagt och gjort, efter sju och en halv minut sov jag som ett barn med hunden vid sidan om mig.
Som sig bör, när man har en brakförkylning som jag har, kunde jag inte sova natten igenom och när klocka var runt tre vaknade jag till.
Döm om min förvåning när det enda jag hörde i sovrummet var: "Oh, oooooh do it to me, you´re soooo hard!"
"Oh yeah, that´s good. Suck my big dick....suck it reeeeeal hard..."
"Ooooooooh, spank me.....spank my pussy"
"Ooohh, yeeeah, I wanna lick you over and over again"
SAY WHAT???!

Här levde jag i villfarelsen att Nature/Crime var en totalt oskyldig kanal och så vaknar man till rakade porrpungar, skrevande blondiner och spretigt pubeshår...på högsta volym dessutom!!!

Självklart gjorde jag mitt yppersta för att trolla fram fjärrkontroll och byta kanal snabbt som ögat, men ändå...hur länge hade detta pågått??
Det var då det slog oss, mig och vännen; de tre tjugorna måste ha kommit från en överlycklig, sextörstande, förbipasserande granne som på fyllan trodde att det var JAG som stönade i högan sky.
Naturligtvis var det så....och sextio spänn var allt han hade kvar från utekvällen med polarna och dem slängde han gladeligen in i mitt brevinkast när han hörde vad som försiggick innanför mina väggar, lycklig för att han äntligen, äntligen hade något att onanera till.
Fyfaaan!!

Nu är det så att jag JÄMT somnar till Nature/Crime, men aldrig vaknar till det, och såvitt jag förstår slutar detta spektakel framåt fyra-snåret. Så...hur många nätter har detta pågått egentligen? Och vad tror mina grannar? Att jag driver bordell? All jag är omättlig? Att jag roar mig med orgier på söndagskvällarna?
Bengan, Janne, Johan, Andreas eller vad fan du nu heter, du med tjugorna...det var INTE jag,okej?!?
Jag lovar du kommer att höra skillnaden...!!

Hursom, ikväll kommer jag att somna till SVT1....de slutar sina sändningar...för en timme sen.

Godnatt!

Fy fan vad dålig karaktär jag har.
Fast det finns inget som går upp mot en öl och en cigg.
Imorgon, imorgon ska jag träna igen, aight?

Kajsa Bergqvist är numera fru Herngren.
Jag som tänkte gifta mig med henne...

Med nyktra ögon, såhär tre dagar senare inser man att det som hände den arla morgontimman på nyårsdagen var oundvikligt. Det var mest en fråga om när någon eller /något (i detta fall min klumpighet) skulle släppa bomben.
Att det skulle bli Halvitalienskan som liksom var "orsaken" till att bomben släpptes var mest ironiskt. Det var ju henne som jag så sent som strax innan jul var beredd att säga upp bekantskapen med...

Fördrink blev till rödvin blev till Piña colada blev till öl blev till Cosmopolitan blev till champagne blev till tequila och världen snurrade alldeles för fort för att jag skulle kunna uppfatta vad som hände.

Av olika orsaker kan jag inte riktigt gå in på detaljerna kring vad exakt det var som hände, inte än i alla fall.
Jag har ju liksom inte klivit ut ur "blogg-garderoben" än och om någon som inte egentligen borde läsa om detta skulle råka göra det skulle det vara som att strö salt på öppet sår. Och salt ska inte strös på sår.

2007 slutade...bra. 2008 kunde ha börjat bättre, som ni förstår.
Bästa vännen var där i alla fall och det var den allra största behållningen. Det var alldeles för länge sedan vi sågs. Men hon förstår mig. Det är det inte många som gör.

Det har snart gått tre dagar av år 2008. 363 kvar alltså (ja, det är skottår i år).
363 dagar att förändra det som bör förändras, förbättra det som varit dåligt. 363 dagar att  ta vara på som att varje dag vore den sista.
För innan vi vet ordet av står vi där igen, frusna, huttrande, förväntansfulla, lite onyktra med ett champagneglas i handen och skålar för det gångna året och välkomnar 2009 till smattrandet av raketer.



God fortsättning alla!

Nyårsafton sammanfattas kort och gott i ett enda ord;

KATASTROF

Så fort jag "landat" ska jag förklara varför. Men först måste jag ta en stooor återställare.