S n e a k e r

Idag gjorde jag något som inte ens jag själv blir klok på och förmodligen kommer att förbanna mig för i flera evigheter.

I inlägg efter inlägg efter inlägg har jag beklagat mig över att jag inte får ligga.
Jag har spytt galla över brudar och i stillhet önskat att jag vore hetero.
Jag har tyckt synd om mig själv och inbillat mig att det är mig det är fel på, inte dem.
Jag har drömt, fantiserat, trånat och längtat...och så idag hör hon av sig, den mörka skönheten.
 Med ett simpelt sms kl 08:17 väcker hon mig.
"Gomorron, ska vi ta en öl idag? Kram"
Jag slumrar till ännu en liten stund. Känner inte riktigt att min kropp vill tänka på öl kvart över åtta på morgonen.
När jag vaknar funderar jag på vad som får henne att höra av sig just nu...efter tre veckors total tystnad.
Minuterna går, timmarna går och snart börjar det bli kväll.
Plötsligt blinkar hennes telefonnummer i displayen igen.
Ett nytt sms. "Nonchar du mig eller;) Vill du ses ikväll?"
Nu har jag liksom inget val, jag måste svara henne.
"Vart ska ni? Vem är det mer än du?" skriver jag lite ointresserat

Jag vet inte vad jag förväntar mig,eller ens varför jag ställer frågan...men svaret jag får är inte det jag har räknat med.
"Det är bara jag...och du förstås. Ska vi ses kl 20? Jag har saknat dig"

Om man kan få tunghäfta i tummen så var det vad jag får just då, tumhäfta.

"Alltså, jag har inte bestämt mig än. Jag har match imorgon..."
Till svar får jag ett kyligt  "Ok, vi kan ta det en annan gång..."

Och därmed har jag försatt mina chanser till att få ligga alt. att åtminstone få flörta ostört.
Satans mig!

Nu är det ju så att jag inte riktigt själv förstår varför jag gjorde så, men  förmodligen är det som jag sa till bästa vännen i ytterligare ett Ring Och Kräk Av Dig-samtal tidigare ikväll;

"Hon svarar bara på vart tredje sms och drar sig alltid ur, varför ska jag alltid finnas till hands när hon e sugen?"
Jag antar att det är det som kallas stolthet.

Därför spenderar jag fredagskvällen ensam.
Jag har dock en sympatidrickare i vännen som dränker sina sorger i sin ände av världen.
Så lite tur har jag i alla fall.