S n e a k e r

88:14 in i Sverige-Lettlandmatchen slocknade jag som ett litet barn. Over and out, ciao ciao, hasta mañana!
Som en slagen hjälte, dreglandes och med kuddränder i ansiktet, sverigetröjan lite vriden och ena armen hängandes ner över soffkanten spenderade jag de närmast följande timmarna med Glenn Hyséns analyserande i bakgrunden. 00:45 vaknade jag till liv, om än ytterst tilfälligt och bestämde mig för att flytta min sorgliga lekamen till den stora dubbelsängen istället.

Någonstans under min så välbehövliga skönhetssömn upptäckte jag att jag missat ett sms av bästa vännen.
"Redo för skvaller?" skrev hon.
Nu var det ju naturligvis alldeles fel tidpunkt på dygnet för att skvallra, men jag kunde liksom inte släppa tanken på vad det kunde tänkas vara när jag släpade mig in i sovrummet. Var det månne så att Hon svarat på mailet?? Tänk om det var så att hon svarat att "Oh, vilken tur att du skriver jag har letat såååååå länge efter henne.." 

Nu var det naturligtvis inte så, fick jag reda på telefonledes av vännen tidigare idag. Hon har tydligen inte ens läst mailet...
Skvallret bestod istället av att en bekant till oss båda tydligen numera dejtar en annan, mindre omtyckt, gemensam bekant. Och vips så hade vi sammafattat hur det är att leva som homosexuell kvinna i dagens Sverige. Vi är alla buksystrar, på ett eller annat sätt. Det är väl snart bara en tidsfråga innan man legat med ett ex´ gamla morsa också, gudbevars.
 
Fö övrigt är skvaller det jag mest går igång på för tillfället.
Som en nyfiken liten grå kärring sitter jag och insuper allt vad folk har att säga till varandra på bussen, på jobbet, på ica, i trappen och på gatan. Allt med största diskretion naturligtvis.
I brist på eget liv får man väl med visst vemod konstatera...