S n e a k e r

Fredag kväll och vännerna är ute. Själv valde jag att stanna hemma.
Inte för att ingen ville ha mig med; tvärtom. Men jag stålsatte mig och klargjorde vänligt men å det bestämdaste att jag minsann varken hade orken, lusten eller resurserna till att spendera kvällen/natten/småtimmarna med gam-nacke*  på nån tvivelaktig nattklubb i utkanten av stan.
Om jag inte har fel kommer väl alla attraktiva flator att ge sig ut ikväll bara för det. Bara för att jag inte gör det liksom.
Antar att jag letar för mycket. Alternativet är att jag letar för lite. Skillnaden är hårfin...

Det kan också bero på att min utseende-självförtroende-konto är nere på farligt låga nivåer.
Jag duger som jag är, det vet jag. Men är jag tillräckligt attraktiv för att fånga någons intresse?
Tveksamt.

Hursom, jag har i alla fall konstaterat att jag faktiskt inte behöver hålla igång tjugofyra-sju för att överleva dagen.
Jag har det ganska bra i min ensamhet också.
Nu väntar den obligatoriska kvällspromenaden med hunden och därefter kryper jag ner i min stora, sköna säng, alldeles ensam (sånär som på fyra tassar, en blöt nos och en lurvig svans)

Klockan är 21:49 och det är fredag kväll.



* Gam-nacke
Eftersom jag tillhör den kategorin nattklubbsbesökare som ytterst sällan dansar (om jag inte balanserar på gränsen till medvetslöshet vill säga) så spenderar jag mesatadels av tiden med att utforska drinkutbudet i baren, vilket allt som oftast leder till den så kallade gam-nacken, se illustration nedan.