S n e a k e r

Jag satte mig en stund på favoritcaféet tidigare idag, med min obligatoriska latte, senaste numret av QX och en välbehövlig cigg. Vid bordet vid sidan om satt tre killar i 25-årsåldern och kommenterade varenda en av kvinnligt kön som passerade. Plötsligt dök en manlig bekant till dem upp och scenariot som utspelades de följande sekunderna fick mig att förstå varför jag verkligen inte alls vill leva med män.

-Hej kompis, läget?...följt av handklapp á la West LA  och den obligatoriska ryggdunkningen.
-Det e fett mannen...själv? Ryggdunkning igen.
Varför är män så jävla rädda för fysisk kontakt med andra män och varför blir deras "machobeteende" så otroligt larvigt när man betraktar det utifrån?
Det var då, när jag svepte de sista klunkarna latte, som jag började fundera på hur det ser ut i gayvärlden...och det var då jag konstaterade att det fan är nästan lika illa där, fast tvärtom.
Det ska kindpussas, hånglas, klängas och kladdas till höger och vänster och om någon bekants bekant råkar få syn på en när man är i kvinnligt sällskap ska det omedelbart börja skvallras.
Vad är det som får folk att vilja frottera sig i andra människors förehavanden?

Ibland blir jag så arg så att det bubblar i mellangärdet och ryker ur öronen. Fast jag aktar mig för att visa det...tyvärr.
Jag betackar mig för människor som säger "Akta så att du inte blir sårad, hon är ju faktiskt över 30" eller "Vad ska du med henne till, som är så gammal? Vad tänker du med?"
Är jag automatiskt en sämre människa för att jag passerat 30-strecket?
Tacka fan för att man har ålderskomplex.
Borde det inte rimligtvis vara tvärtom, att jag som redan "lekt av mig" är mindre benägen att krossa hjärtan?
Brudarna i den här förbannade gay-djungeln är som ett jäkla min-fält, det är mer tur än skicklighet om man inte får alla lemmar bortsprängda, så passa er för tusan!