S n e a k e r

Vissa dagar är jag ond och bitter.
Problemet med dessa dagar är att jag på morgonen när jag vaknar aldrig vet om just idag är en sådan dag.
Idag visade sig bli en sådan dag, och när dessa dagar infinner sig, då hjälper det inte ens med sexmaraton.

Jag är mäkta trött på skönhetsidealet. Jag är ännu mer trött på att jag liksom "dras med" och låter mig påverkas.

I morse kände jag mig som en blåval alternativt en flodhäst. Detta nämnde jag för dejten varpå hon skrattade lite och sa; "men jag tycker att du är fin. Jag tycker om dig som du är" . I mina öron lät det som; "det gör inget att du ser ut som en blåval. Jag tycker om dig ändå för även blåvalar behöver kärlek..."
Nu vet jag att hon inte tycker att jag är fet (eller i alla fall inte som en blåval), men heey, säg det till någon som tycker sig vagga fram som en annan koloss.
Nu råkar det vara så att just de dagar jag är ond och bitter, då letar sig alla snygga, vältränade människor med massvis av "snyggattityd" ut. Och där vaggar jag fram och känner att jag liksom måste ursäkta min existens för att inte förarga och genera dessa snygga människor. Att dejten också tillhör kategorin snygg/ vältränad får mig liksom att ännu mer känna "förlåt så hemskt mycket för att du tvingas visa dig med mig bland folk"...
Hon tycker att jag överdriver en smula när jag beklagar mig, men vad hjälper det?

Jag har totalt förlorat all sans och sunt förnuft när det gäller utseende. Alla, ALLA utom jag, ser bra ut i mina ögon. Även Bert Karlsson och "farmen-Qhristina".

Naturligtvis har jag full förståelse för att detta måste vara outhärdligt att lyssna på i längden och följden av mitt dåliga bitterfitta-humör ledde till att jag förklarade för dejten att hon faktiskt var värd nåt bättre än en strandad val med fler år bakom än framför sig. Att hon, som är ung och snygg, och har massvis med vänner och potentiella ragg som är lika unga och snygga inte borde låta mig stå i vägen för henne, våra sexmaraton till trots.
Egentligen ville jag bara att hon skulle tysta mig, att hon skulle tala om för mig att jag hade fel och att jag var totalt dum i huvudet som tyckte så, men istället sa hon...ingenting.
Samtalet slutade med att vi var överens, vad det nu innebar. Jag är inte riktigt säker själv.
Antingen är vår treveckors-dejt slut, eller också accepterar hon att släpa runt mig som världens största accessoar.
Jag vet som sagt inte.

Ikväll ska hon gå ut och imorgon åker jag.
När jag kommer hem kommer jag fortfarande att vara en blåval och hon kommer fortfarande att vara den snygga.
Frågan är om vi kommer att vara det tillsammans...