S n e a k e r

Att jag ens låter det påverka mig.
Jag omger mig med världens finaste människor. De finns där tjugofyra sju, de är lojala, de får mig att skratta, de är, omtänksamma, de är snygga. Tillsammans är vi bra, tillsammans är vi vackra, tillsammans är vi oslagbara.
Vi har gjort stan. Shoppat, fikat, skrattat, flirtat. Vi har gjort följe hem till mig, pratat om livet. Vi har ätit god mat på fin restaurang, vi har suttit på torgets uteservering under varsin filt och druckit litervis med kaffe. Vi har vältrat oss i vår bitterhet, omfamnat den och välkomnat den. Den är vi, vi är den. Vi behöver ingen annan människa i våra liv som tar vår energi, vi är för bra för dem alla.
Ändå låter jag det påverka mig...

Jävla skit, hon är inte värd det. Hon är inget.