S n e a k e r

Ingen bra dag...idag heller.

Var bjuden på 25-årsfest igår och bestämde mig långt om länge för att gå.
Fester i all ära och nya, trevliga människor är alltid kul att träffa, men något hindrade mig från att slappna av helt. Tankarna på dig.

Telefonen brände i fickan hela kvällen och jag ville så gärna ringa dig bara för att få höra din röst. Men jag gjorde som bästa vännen sagt till mig; "När du känner att det snart inte går längre, att du bara måste ringa henne, ring mig istället". Så där stod jag och grät ensam ute på balkongen i snålblåsten och frös och pratade med bästa vännen i telefon istället för att ringa till dig.

Jag åkte hem när de andra bestämde sig för att fortsätta kvällen på stan. Ett val som klingar falskt med det jag brukar göra.

Förstår du nu Sofie vad som håller på att hända? Förstår du att utan dig är jag ofullständig som människa? Utan dig i mitt liv finns det inget att le åt.

Det är söndag idag. Antar att du kommer hem idag. Har klumpen i magen blivit bättre när du ha varit ifrån ett par dagar? Avskyr du mig fortfarande lika mycket, eller har du fått distans till saker?

Grannarna gick precis förbi här utanför fönstret, hand i hand. Jag avundas dem, precis som jag avundas alla andra som verkar få ihop det där med förhållande.

Vill hålla din hand i min Sofie och adrig igen släppa taget.

Jag älskar dig