Melbourne tur -o retur
Fan, fan, fan!!
Borde verkligen jobba. Deadline 10:00 imorgon bitti, och jag vill, vill, vill verkligen ligga kvar i sängen med henne imorgon. (Ja, hon bestämde sig för att komma ikväll när hon träffat vännerna. Tack baby, du är fin...)
Kan bara inte koncentrera mig. Satans granne, satans blogg, satans lånade cruiser. Ja, jag sitter och gömmer mig bakom en lånad, hemlig cruiser-profil...bara för att titta. Se vad alla gamla bekanta gör nuförtiden. Hittade en väldigt kär gammal "vän" och drabbades av olustiga flashbacks från förr. Så många roliga minnen, skratt, galenskaper...så mycket av allt. Puman är snygg, förlovad och lycklig...som så många andra från det förflutna.
När ska man själv "växa till sig"?
Just nu tröstar jag mig med att dejten faktiskt bestämde sig för att strunta i att snöra på sig dansskorna och istället komma hit sista natten innan jag åker. Förmodligen vet hon inte hur mycket jag uppskattar det.
Vet inte om jag vill ägna natten åt maratonsex eller enbart kramar...eller kramar mellan etapperna i maratonsexet.
Oavsett vilket, jag får vakna vid sidan om henne, och det känns väldigt skönt just nu.
Antar att detta innebär att hon accepterat att ha en blåval vid sin sida ett tag till.
Bästa vännen ringde idag också. Så länge sedan jag pratade med henne och så länge sedan vi skrattade ihop. Detta pga att hon av olika anledningar råkade hamna i Australien (fel msn kan skapa total förvirring). Nu är hon dock åter "hemma" i tryggt förvar. Har saknat henne massor...
Nää, skam på mig som sitter här när jag borde jobba.
Auf wiedersehen!
Butter, bitter blåval
Vissa dagar är jag ond och bitter.
Problemet med dessa dagar är att jag på morgonen när jag vaknar aldrig vet om just idag är en sådan dag.
Idag visade sig bli en sådan dag, och när dessa dagar infinner sig, då hjälper det inte ens med sexmaraton.
Jag är mäkta trött på skönhetsidealet. Jag är ännu mer trött på att jag liksom "dras med" och låter mig påverkas.
I morse kände jag mig som en blåval alternativt en flodhäst. Detta nämnde jag för dejten varpå hon skrattade lite och sa; "men jag tycker att du är fin. Jag tycker om dig som du är" . I mina öron lät det som; "det gör inget att du ser ut som en blåval. Jag tycker om dig ändå för även blåvalar behöver kärlek..."
Nu vet jag att hon inte tycker att jag är fet (eller i alla fall inte som en blåval), men heey, säg det till någon som tycker sig vagga fram som en annan koloss.
Nu råkar det vara så att just de dagar jag är ond och bitter, då letar sig alla snygga, vältränade människor med massvis av "snyggattityd" ut. Och där vaggar jag fram och känner att jag liksom måste ursäkta min existens för att inte förarga och genera dessa snygga människor. Att dejten också tillhör kategorin snygg/ vältränad får mig liksom att ännu mer känna "förlåt så hemskt mycket för att du tvingas visa dig med mig bland folk"...
Hon tycker att jag överdriver en smula när jag beklagar mig, men vad hjälper det?
Jag har totalt förlorat all sans och sunt förnuft när det gäller utseende. Alla, ALLA utom jag, ser bra ut i mina ögon. Även Bert Karlsson och "farmen-Qhristina".
Naturligtvis har jag full förståelse för att detta måste vara outhärdligt att lyssna på i längden och följden av mitt dåliga bitterfitta-humör ledde till att jag förklarade för dejten att hon faktiskt var värd nåt bättre än en strandad val med fler år bakom än framför sig. Att hon, som är ung och snygg, och har massvis med vänner och potentiella ragg som är lika unga och snygga inte borde låta mig stå i vägen för henne, våra sexmaraton till trots.
Egentligen ville jag bara att hon skulle tysta mig, att hon skulle tala om för mig att jag hade fel och att jag var totalt dum i huvudet som tyckte så, men istället sa hon...ingenting.
Samtalet slutade med att vi var överens, vad det nu innebar. Jag är inte riktigt säker själv.
Antingen är vår treveckors-dejt slut, eller också accepterar hon att släpa runt mig som världens största accessoar.
Jag vet som sagt inte.
Ikväll ska hon gå ut och imorgon åker jag.
När jag kommer hem kommer jag fortfarande att vara en blåval och hon kommer fortfarande att vara den snygga.
Frågan är om vi kommer att vara det tillsammans...
Aouch
Tänk att vissa saker kan göra så ont att höra. Så att det känns som ett jävla knytnävsslag i magen.
Fast det är väl som de säger; sanningen gör ont.
Trodde bara aldrig att det var vad man gjorde utan hur man gjorde det som räknades...
Piss och prutt är vad det är!
Humpin´ vs. sexvägran
Dejten tycker att jag är en dålig människa som inte skriver tillräckligt ofta om henne i min blogg.
Jag tycker att hon är en dålig människa för att hon aldrig någonsin nämnt mig i sin blogg.
Bara för det tänker jag sexvägra.
Måtte hon bara hålla sina flinka fingrar ifrån mig, annars kan den där planerade sexvägran bli svår att genomföra...
F.ö måste jag bara bjussa på en otroligt givande konversation vi just hade.
Hon: Jag tänkte köra till dig imorgon, men jag vägrar att fickparkera, bara så att du vet!
Jag: Men hallå, kan du inte fickparkera?
Hon: Nä, jag har inte gjort det sen...tja...typ...?!
Jag: Sen uppkörningen??
Hon: Aa, ungefär..
Jag: Men det är ju ett halvår sedan?!
Hon: Ja, men vadå...ska jag fickparkera mellan träden här hemma eller????
Den stinkande fikusen
I två dagar har något i min hall luktat skunk. Jag vet förvisso inte hur en skunk luktar, men det sägs att det inte är någon angenäm doft.
Jag har krupit och krälat och sniffat och letat efter källan till denna vedervärdiga odör utan framgång Jag har till och med stuckit näsan i träningsskorna. Men nix, inte där heller. Ända tills idag.
Det är min gröna växt i hörnet.
Jag visste inte att gröna växter luktade. Det gör dem förmodligen inte heller, den har nog bara drabbats av någon ännu okänd grön-växt-åkomma.
Alternativet är att någon hällt sprit i den under lördagen.
Vet dock inte vilket som är mest troligt.
Hur som helst, illa luktar den i alla fall. Som fan!
Jag har ytterliggare en teori angående den stinkande fikusen (eller vad det nu är för något).
Det kan vara så att jag har dränkt den så att den helt enkelt har börjat ruttna. Jag har inte särskilt gröna fingrar. Alla mina växter "lever" på lånad tid så att säga.
Ibland glömmer jag att vattna dem på en sisådär tre-fyra veckor och när jag väl kommer på det häller jag på ett par liter för att kompensera liksom. Det verkar inte som att det är den rätta "medicinen".
Antar att jag inte den där touchen när det handlar om växter.
Jag får väl helt enkelt förlita mig till mina andra kvaliteter helt enkelt, för någon borde jag ju ha...
Amen
Herrens vägar äro outgrundliga.
Igår åt jag och vännen lunch på en uteservering. Det var 16 grader i solen.
Idag singlar snöflingor stora som tennisbollar ner från himlen och om det fortsätter så här lär man få spänna på sig skidorna till jobbet imorgon.
Det här med klimathotet verkar ha flippat ut.
Hmm
Så jävla muntert då.
Här hade jag suttit och slitit med att författa ett långt och väldigt seriöst inlägg och just när jag skulle posta det blev jag utloggad.
Alltså blir det inget seriöst inlägg, inte nu i alla fall. Det får vänta tills nästa gång jag känner mig seriös.
För övrigt vill jag skicka ett hjärtligt tack till dejten som jämförde mig med en kossa idag. Det var verkligen en ego-boost! Jag tycker om dig också baby:)
Jag vill också passa på att gå ut med en varning till allmänheten; denna dryck är totalt livsfarlig. Framförallt under Happy Hour.
Jag tog cykeln till tequilan
Idag tänkte jag vara både kreativ och produktiv. Förhoppningsvis renderar min effektivitet i ett eller två högintressanta (eller någorlunda i alla fall) blogginlägg.
Kom på mig själv med att jag lovat uppdatering efter lördagen men den försvann i hanteringen...precis som jag.
Maken till tokfylla var det länge sedan jag upplevde; om jag överhuvudtaget någonsin gjort det.
Förfesten hos mig var som vanligt trevlig med både nya och gamla ansikten och det experimenterades och mixades vilt bland spritsorter.
Den obligatoriska melodifestivalen klarades naturligtvis också av, men ungefär två och en halv drink därefter var det så att säga over and out för min del.
Små, små minnesglimtar (eller nja, egentligen vännen och mastodont-blåmärket på axeln) säger mig att jag trillade av grannens pakethållare i farten (tack granne i alla fall, för ett tappert försök att skjutsa mig till nattklubben) och de övriga vännerna var övertygade om att jag slagit ihjäl mig...ända tills jag brände av mitt sedvanliga asgarv. Vid det här laget hade vi tydligen kommit ca trettiofem meter från min port. Det tog sin lilla tid att ta sig till nattklubben ska ni veta. Det brukar det göra om man ska ta ett steg fram, två steg bak och tre steg åt sidan.
Väl framme "smugglades" jag förbi vakten och i nästa stund bjöd jag visst laget runt på tequila.
Verkligen välbehövligt!
Ja, kvällen fortlöpte...antar jag, men snart tog även jag mitt förnuft till fånga och insåg att en taxi hem var precis vad de andra i allmänhet och jag i synnerhet behövde.
Då kom det; triangeldramat.
Just som vi (mest de andra förstås, jag hade fullt upp med att hålla reda på armar och ben) stod i begrepp att hämta ut jackorna dök Espresso House-tjejen upp från ingenstans. Vi hälsade, pratade, skrattade och utväxlade någon form av klapp-kram-puss-kram just som dejten vände sig om. Naturligtvis såg hon spektaklet och tillskyndade i ilfart fram till oss. Hon presenterade sig (vet dock inte som vad...) och försvann därefter lika fort igen. Alltmedan jag stod där som ett fån och ville sjukna genom jorden.
Några svartsjukans meningar utbyttes, men inom kort var saken utagerad, tack och lov.
När jag vaknade strax före elva dagen därpå och fortfarande var minst sagt dyngrak fick jag stränga order av dejten att sova vidare till jag var nykter igen. Då insåg jag att starksprit, det är inte min grej.
Till nästa fest ska jag investera i ett par flak Pripps Blå klass 1 så kan vi sitta där allihop och sjunga schlagers och hinka lättbärs tills vi exploderar. Ni är alla hjärtligt välkomna!
Nu håller jag bara tummarna för att jag inte fastnat på bild på nämnda nattklubbs hemsida - det torde nämligen inte vara en vacker syn.
Oh happy days
Gayigare än så här blir det inte! Och inte mycket bättre heller för den delen.
Ålderskomplex och ryggdunkar
Jag satte mig en stund på favoritcaféet tidigare idag, med min obligatoriska latte, senaste numret av QX och en välbehövlig cigg. Vid bordet vid sidan om satt tre killar i 25-årsåldern och kommenterade varenda en av kvinnligt kön som passerade. Plötsligt dök en manlig bekant till dem upp och scenariot som utspelades de följande sekunderna fick mig att förstå varför jag verkligen inte alls vill leva med män.
-Hej kompis, läget?...följt av handklapp á la West LA och den obligatoriska ryggdunkningen.
-Det e fett mannen...själv? Ryggdunkning igen.
Varför är män så jävla rädda för fysisk kontakt med andra män och varför blir deras "machobeteende" så otroligt larvigt när man betraktar det utifrån?
Det var då, när jag svepte de sista klunkarna latte, som jag började fundera på hur det ser ut i gayvärlden...och det var då jag konstaterade att det fan är nästan lika illa där, fast tvärtom.
Det ska kindpussas, hånglas, klängas och kladdas till höger och vänster och om någon bekants bekant råkar få syn på en när man är i kvinnligt sällskap ska det omedelbart börja skvallras.
Vad är det som får folk att vilja frottera sig i andra människors förehavanden?
Ibland blir jag så arg så att det bubblar i mellangärdet och ryker ur öronen. Fast jag aktar mig för att visa det...tyvärr.
Jag betackar mig för människor som säger "Akta så att du inte blir sårad, hon är ju faktiskt över 30" eller "Vad ska du med henne till, som är så gammal? Vad tänker du med?"
Är jag automatiskt en sämre människa för att jag passerat 30-strecket?
Tacka fan för att man har ålderskomplex.
Borde det inte rimligtvis vara tvärtom, att jag som redan "lekt av mig" är mindre benägen att krossa hjärtan?
Brudarna i den här förbannade gay-djungeln är som ett jäkla min-fält, det är mer tur än skicklighet om man inte får alla lemmar bortsprängda, så passa er för tusan!
"Har ni fest, eller?"
Jag har fått en reprimand om att jag är dålig på att uppdatera.
Sorry, jag ska skärpa mig.
I övrigt skuttar jag runt här i misären (ja, för tillfället kallar jag min lägenhet så) och försöker bena ut var jag ska börja, och var jag eventuellt kommer att sluta.
Kvällens förehavanden har skapat en del huvudbry i form av klädval (ska jag vara tight och kvinnlig eller loose och bekväm?) och dryckesval (var i hela fridens namn ska jag göra av alla dryckesvaror??)
Riskerna för eventuella triangeldraman gör jag nog bäst i att inte ägna en endaste tanke på, för enkelhetens skull.
Hur kvällen än slutar lär det finnas en del att skriva om imorgon....såvida jag inte är stationerad med huvudet i klosetten större delen av dagen vill säga. Och den risken är överhängande.
Tack herr taxichaufför
Taxichauffören till dejten efter att jag gett henne pengar till taxiresan:
- Fick du pengar av mamma nu?
Nog för att hon är ganska mycket yngre än jag men det där var väl ändå att ta i??
Please, press paus.
Mitt liv just nu är som en gammal skivspelare för vinylplattor. Man slänger på en LP-skiva och sätter den på fyrtiofem varv så att det går alldeles åt helvete för fort för att man ska kunna uppfatta hur det egentligen låter.
Det är som att man har levt hela sitt liv i slow motion när någon plötsligt trycker på Fast Forward-knappen innan man hinner reagera.
Det enda som egentligen hinner springa ikapp en är verkligheten.
Det hände någon gång under seneftermiddagen igår.
Vi hade stresshantering på schemat och aldrig tidigare har jag känt mig så uppjagad och stressotålig som när lektionen var över. Jag och några vänner från klassen hade bestämt oss för att spendera torsdagkvällen på en uteservering med kall öl och skvaller. Plötsligt slog det mig att min kropp mår skit. Mitt huvud mår skit. Och jag har inte ens reflekterat över hur illa jag valt att behandla mig själv...
Jag har letat efter bekräftelse, funnit den på fel ställen och samtidigt förlorat mig själv. Jag har varit så ömhetstörstande så att jag kastat mig i famnen på första bästa som varit villig att hålla om mig utan att bry mig om att ömhet kommer inifrån. Jag har dränkt mina misslyckanden i rödvin och min kropp har åldrats fem år under de senaste sex månaderna.
Jag har gett mig in i situationer som jag inte behärskat fullt ut.
Jag har glömt att stanna upp och känna efter och det får jag betala för nu.
Det är nästan som att sitta på puben; första ölen är en njutning, liksom andra, tredje och fjärde. Vid femte, sjätte ölen och den där tequilan som man verkligen inte behöver börjar omvärlden snurra allt fortare och innan man vet ordet av mår man skit och måste kräkas i taxin hem. Dagen efter önskar man att man vore död...eller åtminstone att man struntat i den där sista beställningen.
Mitt i denna djungel av känslor, tankar, rödvin, kvinnor, sex och tequila finns det små ljusglimtar som får en att inse vilken skit man håller på med.
Det finns någon som triggat min "gråtreflex" och som fått mig att förstå att tårar måste ut, de ska inte bränna innanför ögonlocken som de gjort i evigheters evigheter.
Det finns någon som (jag hoppas) tycker om att hålla om mig för att jag är jag, och hennes närhet är jag väldigt tacksam för just nu....
I sinom tid slutar kanske magen att protestera mot hur jag behandlat den; kanske samtidigt som jag inser att en kvinna- nygift med en man, hur vacker, charmig och flörtig hon än må vara, inte är vad jag behöver just nu.
I sinom tid...
En sån dag
Vissa dagar räcker orden inte till.
Det bubblar inom en, man vill bara skrika.
Idag är en sådan dag.
Jobbet är mitt och ja, jag har fått sex (hör och häpna)!
Ibland är livet toppen.
Om du visste
Jag hade vissa möjligheter idag, sådana som jag är svag för.
Jag struntade i möjligheterna.
Allt för dig...och nu vet du ens vad du vill.
Vet du vad som stör mig mest?
Att jag grät för din skull idag...
Vilken jävla toffel jag är.
Ruta ett
Klockan är alldeles för mycket för det här. Och jag har alldeles för mycket i mitt huvud.
Till att börja med ska jag nog byta kaffekedja.
Det får bli Waynes Coffee hädanefter. Hon (fröken Espresso House) är helt enkelt för snygg för att jag ska förnedra mig själv på det här viset.
Jag tvivlar på att jag duger för henne...
För det andra borde jag rannsaka mig själv innan jag låter mig såras frivilligt.
För det tredje bör jag skicka min psykolog på vidareutbildning av ren välvilja; hon behöver nog det efter mitt besök idag.
Tänk att man kan trassla till det så mycket för sig själv när man innerst inne vill så väl.
"Some days are made for smokin´"... helt enkelt.
Tack vänner för att ni står ut med denna trasiga själ.
Till dig
Du
Det är mysigt att spendera kvällen på msn med dig.
Vi har mycket att ta igen, du och jag.
Jag är glad att du finns i mitt liv igen, vad som än händer...
Pastor Jansson, säcken och jag
Pastor Jansson sa en gång att livet är som en tom säck som man kan fylla med precis vad man vill.
Att man formar livet precis som man vill ha det.
Jag gillar Pastor Jansson och hans säck.
Man fyller den med en massa skit å sen slänger man den i soptunnan. Utan att källsortera.
Aj
Jag hade verkligen ingen aning om att sexuella förehavanden kunde leda till en sådan oerhörd träningsvärk som jag har nu...i hela kroppen.
Jag vill nog inte ens fundera på varför, men något extravagant måste vi haft för oss.
