Fel tidpunkt
Tänk om du hade fått uppleva mig nu när jag är på väg upp istället för när jag var längst nere på botten?
Kap
Har fortfarande inte hämtat mig från gårdagens möte.
Det var riktigt....uppslitande. Som att sätta huvudet på spiken, som om det var mina egna ord.
Jag grät hela vägen hem i bilen och kunde inte förmå mig själv att sluta när jag kom hem. Allting bara vällde fram...
Tack A för en självrannsakan som berörde ända in i själen.
Helgen ska ägnas åt skogspromenader, te och någon av alla böckerna jag lyckats gräva fram från bibliotekshyllorna.
Fick en förfrågan av en kompis om att följa med till Wonk på lördag men jag tror inte att det är vad jag behöver, inte som det känns nu i alla fall fast det återstår att se...
Snart bär det av till stan för en fika med underbaraste systerdotter. Bara sitta och titta på folk, skratta åt andra som andra skrattar åt oss. Vi ska vältra oss i vår bitterhet samtidigt som vi ler åt den och inser att det är vi som är kap, inte tjejerna vi trånar efter. De har bara inte förstått det än. Men den dagen de förstår det, då jävlar!
I don´t believe you
I don't mind it
I don't mind at all
It's like you're the swing set
And I'm the kid that falls
It's like the way we fight
The times I've cried
We come to blows
And every night
The passion's there
So it's got to be right
Right?
No I don't believe you
When you say don't come around here no more
I won't remind you
You said we wouldn't be apart
No I don't believe you
When you say you don't need me anymore
So don't pretend to
Not love me at all
I don't mind it
I still don't mind at all
It's like one of those bad dreams
When you can't wake up
It looks like you've given up
You've had enough
But I want more
No I won't stop
Because I just know
You'll come around
Right?
No I don't believe you
When you say don't come around here no more
I won't remind you
You said we wouldn't be apart
No I don't believe you
When you say you don't need me anymore
So don't pretend to
Not love me at all
Just don't stand there and watch me fall
Because I, because I still don't mind at all
It's like the way we fight
The times I've cried
We come to blows
And every night
The passion's there
So it's got to be right,
Right?
No I don't believe you
When you say don't come around here no more
I won't remind you
You said we wouldn't be apart
No I don't believe you
When you say you don't need me anymore
So don't pretend to
Not love me at all
I don't believe you
Helrenovering?
Allting i min lägenhet knarrar och gnäller, inklusive jag. Ytterdörren och fönstrena kan man ju smörja för allt i världen men hur blir det med mitt eget knarrande? Avtar det med tiden eller måste det till en helrenovering för att få stopp på eländet?
Babystep
Ibland leder även dom minsta babystepsen åt fel håll.
Då är man tacksam att man bara tagit babysteps så att man inte hunnit så långt när man ska vända om och söka efter rätt väg.
Utnyttjad är mitt förnamn
Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så eorhört utnyttjad.
Ena dagen är man underbar, nästa vill hon inte veta av en.
Ena dagen slänger man sig i bilen halv fyra på morgonen för att hämta den som vägrat träffa en på en hel månad, nästa dag är man inte ens värd en förklaring till varför hon inte vill veta av en.
Finns det ens ord att beskriva en sådan människa??
Tack för att jag fick läsa det på din blogg dessutom, verkligen väldigt personligt. Hoppas du känner dig som en riktigt fin vän.
Tango
Så satans trött på ytlighet, men samtidigt lika förbannat trött på djup. Var fan ska man bli av egentligen? I ett menlöst ingenmansland? Någostans i den typiskt svenska "lagom är bäst-mentaliteteten"?
För vem gör jag det här egentligen? Mig? Henne? Min familj? Mina vänner?
Jag är så totalt sluttömd på all energi så att tom reserverna börjar sina... Är så trött på att bli osynliggjord och bortstött.
Det blir helt enkelt ett tomt och innehållslöst inlägg ikväll. Har ingen ork till något annat.
Tablett och te, mina tangokavaljerer för tillfället.
Huvudet ovanför ytan
Ha tålamod, tålamod och åter tålamod, säger mina vänner till mig. Så synd att det verkligen är en bristvara hos mig.
Blir ledsen när jag borde bli arg, skrattar när jag egentligen gråter inombords, gråter utan någon egentlig anledning...
Måste resa mig, sträcka på mig, sluta låta mig trampas på, inse att folk inte alltid vill mig väl.
Måste få huvudet ovanför ytan för att inte drunkna i mina egna tårar...
Pissmorgon
Jävla pissmorgon! Enkelt uttryckt.
Hatar känslan jag vaknade med i magen i morgse. Känslan av att aldrig räcka till, att alltid komma i sista hand, vad jag än gör och hur jag än försöker. Ingenting duger. Känner mig så jävla kass!!!
Många oj
Första mötet. Mycket speciell kväll. Går inte att förklara i ord, man måste varit där. Så många olika livsöden men samtidigt så många liknande mitt eget. Det var tungt som fan rent ut sagt. Men vilka människor, vilken värme, vilken empati, vilke energi och vilken sammanhållning. Det här kommer att bli jävligt bra, det vet jag!
Men fan vad sanningen gör ont. Den gör ont så in i helvete. Jag tacklas med två stora sorger coh vet inte var jag ska börja. Jag hoppas bara att det ena leder till det andra.
Kan inte se mig mätt på dig, vilar bara ögonen på det vackraste jag skådat. Du är som bomull för en sargad själ, vet du det?
Perfektion
En halv natt och nästan en hel dag. Bilder och händelser som etsat sig fast i minnet. Tiden som totalt stod stilla.
Tänk om det var sista gången? Gud nej, snälla låt det inte vara så!
Hennes trygga doft, hennes välbekanta kropp, hennes lena hud, hennes vana händer, hennes kärleksfulla blickar, födelsemärket på hennes högra öra, den ljusa fläcken på hennes tand, ärret som hon hatar på sin högra handled. Allt så vackert som det bara kan bli. Total perfektion i mina ögon.
Hon är begreppet perfektion personifierad.
Var inte förvirrad vackraste.
Trampande katt
Verkligen underbart att vakna av den kärlekskranka kattens trampande och suttande på halsen klockan fem på morgonen när man sen inte kan somna om. Framförallt i vetskap om att man har en låååång dag framför sig.
Saknade dig vid sidan om mig inatt. Var det därför jag sov så oroligt?
Söndagstrött
Helgen slutade på ett väldigt oväntat sätt, men det får vara en sak mellan mig och henne.
Jag känner mig lättare till mods nu än vad jag gjort på länge. Jag vet att jag inte är "död" för henne och det räcker för mig.
Det blev många tårar men jag tror att de behövde komma ut. De har bränt där innanför ögonlocken länge nu...
Hursom, klockan är tillbakaställd och den som trodde att man skulle få en extra timmes sömn tack vare detta har helt fel för sig. Jag fick ingen sömn alls...hmmm. Nåja, jag är trött som ett ålderdomshem så snart får man väl lägga huvudet på kudden. Kudden som för övrigt luktar extra gott nu...
Du är underbar som du är och behöver aldrig ursäkta dig till mig. Det är jag som felat.
Saknad
Det är onekligen något speciellt med att vara den enda nyktra på en fest. Inte så at det är jobbigt på något vis, mer...hmm..obekvämt. Det är nog en träningssak det där att dricka te när dom andra sänker öl efter öl, blandar groggar friskt i halvlitersglas och sjunger allsång till gamla 80-talsklassiker. Antar att jag inte är mig själv riktigt i en sån sitution. Alternativet är att jag faktist är mig själv men inte trivs med den jag är. Nåja, någonstans måste man ju börja och snart är helgen över.
Middagen var naturligtvis jättetrevlig och maten fantastisk. Vi trivs ihop, jag och systerdotter. Vi är som ler- och långhalm och skrattar åt precis samma sjuka skämt.
Dock är det något som tryckt mig lite extra idag. Hennes frånvaro. Överallt har jag tyckt mig se henne, jag har hört sms-signalen flera gånger om trots att jag inte fått något sms. Antar bara att jag saknar henne extra mycket idag...
Hade velat sitta där på restaurangen med henne, luta mig fram mot henne, hålla hennes hand i min och se henne djupt i ögonen. Hade velat krypa ner under det där trygga varma täcket och lägga armen beskyddande om henne.
Och överallt dessa förbannade nyförälskade par...fan ta er!!
Saknar dig väldigt mycket idag, förlåt
Långlördag
Dagen har varit precis så mysig som jag föreställt mig. Vi har slagits med alla andra nyavlönade förvärvsabetare i stan, vi har druckit kaffe på stammiscaféet, vi har shoppat, jag har klippt mig och fixat hårfärgen. Hann tom träffa mitt ex för att överlämna en del kvarglömda saker. Det visade sig inte alls bli så jobbigt som jag hade föreställt mig, utan vi skrattade och skämtade alla tre.
Systerdotter åkte rulltrappa och pratade med obekant gammal dam i tron att det var jag medan jag stod i ett hörn bland golfskorna på Stadium och pratade med mig själv i tron att systerdotter stod vid sidan om. Ja, så där höll vi på hela dagen...det är liksom så det brukar gå till när vi ses hon och jag.
Vi hann med ungefär hälften av vad vi skulle, men dagen är inte slut än. Snart blir det middag ute på stan med systerdotter och hennes bästa vän som fyller år, för att jag sedan ska transportera dem till den "hemliga festen". Ska bli intressant att vara "fyllechaffis" för en gångs skull...
Oavsett vilket behöver jag fördriva tiden lite grand nu eftersom det går i vågor här hemma.
Du finns i mina tankar varje sekund vackra du...
Jag ser i alla fall glad ut...
Underbar morgon
Vilken underbar morgon!
Solen skiner, det är hög luft, jag och kollektivet har ätit frukost och nu ska vi alla ut och ta en lång promenad.
Det är inte mer än rätt att Cesar också för följa med ibland även om hon är "lite" bångstyrig i sitt sele.
Det var förbaskat skönt att vakna utan den sedvanliga bakis-ångesten och istället en "ser-fram-emot-dagen-känsla" i magen. Det var evigheter sedan jag unnade mig själv något på riktigt och får man dessutom göra det tillsammans med världens bästa systerdotter, ja då kan man bara le inombords.
Babysteps helt enkelt
Schubert
"Första" fredagskvällen snart till ända, gudbevars.
Jag lovade mig själv att spendera den i all min ensamhet så när som på Trixi och Cesar. Mest för att testa mig själv förstås... Jag har hinkat i mig "kvällsro-te" istället för bärs och ur högtalarna strömmar Schubert istället för de senaste floor-fillerna.
Jag har bemästrat rastlösheten, oron, tårarna och "magklumpen" över att hon är på fest ikväll. Men det är så det är. Jag har ingen rätt att känna som jag gör och hon har fått lida så mycket för hur jag känner och för hur jag har betett mig. Dessutom har vi lovat varandra en sak som bara är mellan henne och mig och det känns otroligt skönt just nu eftersom jag litar på henne. Nu väntar den obligatoriska kvällspromenaden med Trixi, ytterliggare en kopp te och en tablett. Snart är det ändå lördag och då är det bannemej dags för mini-makeover med systerdotter. Man måste unna sig sånt ibland säger dem som vet...
Och du, tack för sms:en idag, om du visste hur mycket de värmde...:)
Hoppas att du haft en underbar kväll!
Kollektivet
Jag tror att jag blivit lite vimsig på senare tid. Kommer ofta på mig själv med att gå runt och muttra för mig själv. Eventellt är det Trixi och Cesar jag muttrar till men det faktum att de är djur gör ju att de inte är så värst bra på att svara på det jag har att säga.
Imorse klev jag som vanligt upp för att göra mig en kopp te och ta min tablett och samtidigt tänkte jag utfodra djuren.
Där stod jag i köket med håret på ända (tur att jag ska klippa mig imorgon) i mina ko-morgontoffor och funderade på var jag skulle börja. Så helt plötsligt från ingenstans (nä, ibland tänker jag inte å vad jag gör) ställde jag mig och ropade rakt ut i luften "tjejer, det är fruukoooost!!!!!" Och naturligtvis kom de springande och skuttande båda två på det där charmiga oemotståndliga viset. Det var då det slog mig; vi är ett flick-kollektiv här hemma. Vi kan ha tjejkvällar, dricka te, skvallra, lägga ansiktsmask, kolla gamla vänneravsnitt mm, mm... Frågan är hur stort utbyte Cesar skulle ha av en brasiliansk vaxning?!
Hursom, vi har det bra här i vårt lilla kollektiv även om det mest är jag som pratar och för allt i världen, det är jag som betalar allt också. Men det får man ta med så fint sällskap.
Vi är en flicka "kort" i vårt lilla kollektiv och inget kan riktigt fylla hennes plats. Vi vill inte ha hennes plats fylld heller för den delen. Vi vill nog mest att hon ska veta att vi saknar henne allihop.
Så om du inte fattade att det var du, så säger jag det nu; Vi saknar dig här hemma Sofie...
Har förresten plockat fram en bok till dig som du måste läsa.. Jag kan skicka den till dig om du vill.
Lycka till med jobbsökandet idag!
P.s Jag jag slog upp det där med att du jämt blir jagad i dina drömmar:
"If you are being chased, maybe you are running away from or trying to escape those things that are frightening and unpleasant" . ds
Klur, filur och tur
Sitter här och klurar på huruvida jag ska raka av mig allt håret (not!) eller göra nåt annat finurligt med det. Problemet med alla de där förbaskade hårmodellerna är ju att de alla är syndigt snygga vilket i sin tur leder till de ser bra ut hur fan de än bär sig åt med sitt hår. Vad göra?? Nåja, har ju en dag till på mig att fundera...
I övrigt har det varit en bra dag idag, det kändes lite lättare att gå upp idag även om det var med vemod jag insåg att det var den 23:e idag. Tänk att ett visst datum kan göra så att det hugger till i bröstet på det där viset...
Hoppas din dag har varit givande idag, vackra. Förr eller senare kommer du att hitta ett jobb som du stormtrivs med, det VET jag. Jag håller verkligen tummarna för dig. Apropå nåt helt annat så ska det bli jäkligt gott med den där koppen kaffe du numera är skyldig mig för "tvätt- och viktjänst" (ja, det var längre sedan jag tvättade. Ingen som håller ordning på mig längre ju..;)
P.s Hittade en guldtia på marken idag och om jag inte minns fel innebär mynt som man hittar tur... Jag tolkade det så i alla fall, tog ett "tjolahoppsasteg" och slängde glatt ner tian i fickan. Få se om den gör någon nytta...d.s
Solen sken till och med på mig idag, det ni!
Systerdotter
Min underbara systerdotter, vad skulle jag vara utan dig?
Efter vårt samtal idag kände jag för första gången något som liknade sann glädje.
Ser fram emot morgondagen och ännu mera lördagen.
Du, jag, frisören inklusive ny hårfärg, gymet, ansiktsbehandling, massvis med te och bara en massa skitsnack.
Små, små steg och små små ting som gör vardagen så oändligt mycket lättare att uthärda.
Tack
23/10
Idag är det den 23:e.
Det kunde ha varit en speciell dag, men det är det inte. Istället är det en helt vanlig torsdag med ett helt vanligt läkarbesök (egentligen två) inbokade.
Enda skillnaden är att vinterjackan har åkt fram och med den en stor gosig halsduk...och att jag gör det här alldeles själv för första gången.
Ynklig
Känner mig så ynklig, så värdelös, så...ingenting.
Det är precis vad jag är just nu...ingenting.
Människor är så jävla fulla av skit, fattar ni det?
Att skapa sin egen trygghet
Fy fan vad skönt det är att komma hem till ett rent, väldoftande hem, en katt som skriker efter uppmärksamhet och spinner så fort man närmar sig henne och vetskapen om att man är på god väg att ta sig ur sin misär.
Tryggheten skapas inifrån en själv, inte genom yttre omständigheter.
Nämnde för min "mentor" (ja, jag kallar henne det) att jag ville sälja lägenheten och flytta härifrån, att det finns för mycket "skit i väggarna" här hemma. Hon skrattade lite och sa: "roligt att du tog upp det. Det du just sa att du ville genomföra är en geografisk flykt. Det innebär att man tror att man "börjar om" bara för att man gör det någon annanstans men i själva verker sticker man huvudet i sanden ännu en gång. Du kan fly precis vart du vill, men du har alltid dig själv som följeslagare."
- Tankeställare -
Nu ska jag göra mitt yttersta för att fixa ett jobb till den som betyder mest för mig. Hon behöver det, för jag vet att hon inte heller mår så bra och kan jag hjälpa henne på traven så är ingen lyckligare än jag.
Btw, jag är hemma nu vackra...
Det är dags nu
Vissa männsikor rör till det för sig hur dom än bär sig åt. Ett fåtal har modet att ta tag i skiten. Jag får nog stolt säga att jag sällar mig till den skaran. Nu är det nog helt enkelt!!
Bloggen kommer troligen att ligga nere ett tag nu. Den gör mig inte gott längre. Den gör mig självdesrtuktiv precis som att vissa människor man trott sig kuna lita på får en att plocka fram sina sämsta sidor.
Idag börjar jag träna, så nästa gång du ser mig är jag friskare, smalare, gladare och mer klar över vad jag vill. Du kanske tom skulle komma till insikt med att jag inte är så jävlig trots allt...
Ensam
Hur bitter får man vara?
Lördagkväll igen...utan henne.
Hade önskat att kvällen drog åt ett annt håll, att vi båda kanske skulle vara mogna att sätta oss ner och fika åtminstone. Jag hade fel.
Nu sitter jag här ensam och undrar vad hon gör ikväll, undrar vad det var som fick henne att totaldissa mig.
Träffade på den ena grannen idag. Hon berättade att hon och hennes flickvän letade hus, De ville ta förhållandet ett steg längre. Under tiden jag pratade med henne gick de andra grannarna förbi med sin lilla 2-åriga dotter som kom till genom insemination. De nämnde i förbifarten att de stod i begrepp att flytta; det var dags att bli en "riktig" familj.
Just då kände jag mig ensammast i världen.
Jag, hunden och katten....i samma 2:a som för 10 år sedan och lika ensam som då.
Vill ju bara att hon ska älska mig på samma sätt som jag älskar henne.
Vad gör jag för fel?
Blåst
Kände mig ganska blåst idag.
Bestämde mig långt om länge för att skicka ett sms till henne för att bjuda ut henne på bio alternativt en fika utan några som helst krav, utan att nämna det som varit.
Jag fick nobben.
Nu i efterhand ångrar jag att jag tog mod till mig och skickade det där sms:et. Det visar bara hur satans svag jag är, hur jävla dum jag är som trodde att vi tagit ett litet, litet kliv framåt häromkvällen när vi pratade med varandra.
Fan!
Skönt i alla fall att du mår bättre vackraste...
Regnig lördag
Hade velat traska runt i stan med dig idag, stanna till på ett café, sitta där tillsammans med dig och bara låta tiden stå still. Bara kunna titta på dig, bservera alla dina vackra drag. Vi hade inte behövt säga något seciellt till varandra, bara finnas där i varandras närhet. Framåt eftermidagen skulle vi ta en promenad med Trixi och Cesar, andas frisk luft och skratta åt deras galenskaper.
På kvällen hade jag velat ta med dig på bio, se en film med ett krångligt namn, sitta där vid sidan om dig och känna mig trygg över att du äntligen fanns vid min sida igen, om än bara som vän.
Tomrummet efter dig går inte att fylla Sofie...
Magknip
Tänk att ett telefonsamtal kan göra sådan skillnad.
Magknipen är borta. Hoppet lever.
Bläddrade igenom tidningen idag och fastnade på bio-annonserna. Tänk om? Jag ska inte hoppas för mycket, men det är skönt att hoppas lite i alla fall.
Lost
För sent
Snart är allting för sent. Och då finns inte ens vänskapen kvar...
Arg
Dagens visdomsord: Hur länge tänker du låta någon annan få dig att må dåligt?
Sliten utav bara helvete. Saknar henne massor, speciellt efter mitt samtal idag. Blir arg på mig själv när jag tillåter tårarna att forsa fram hejdlöst. Snart närmar det sig tre veckor sen jag såg henne sist, tre jävliga veckor.
När ska jag få en chans att förklara och be om förlåtelse? Tänker du ens på mig, eller ditt liv bara rullar på som att inget hänt?
Ålder
Malin: Jag är fucking hundrafemtio år gammal...
Jag: Ja, men hur du än vrider och vänder på det är jag alltid tio år äldre!! Hur kul är det???
Tingsrättsförhandling
Det börjar hända saker även i mitt liv.
Samtal idag. Fy fan i helvete vad jobbigt, för att vara "len i truten".
Samtal imorgon, läkarbesök på måndag och ett återbesök hos företagshälsovården på onsdag...till att börja med. Saker var tydligen värre än jag trodde. Jag smög runt i min lilla bubbla och trodde att jag skulle kunna lösa det här på mitt eget vis som jag alltid gjort tidigare och nu fick jag talat om för mig att det faktiskt inte var så, att jag var mer illa däran än jag trott, att om jag fortsätter gömma undan mitt skit kommer det att gå riktigt illa. Det kändes bra att höra, mådde faktiskt bättre under dagen. Kändes som att jag tog mer än ett steg framåt...ända tills jag kom hem.
På hallgolvet innanför dörren låg brevet från Tingsrätten; jag är kallad som vittne i en huvudförhandling och i och med detta kommer också mitt ex att vara där och vittna. Ridå ner!
Säg den "lycka" som varar för evigt?"
Tänk om du velat följa med mig dit min älskade, bara som stöd?
Tisdag
Det blev tisdag till slut, trots att det för drygt två veckor sedan kändes som en evighet och nu sitter jag här och är nervös.
Motsägelsefull men sant.
Somnade ganska fort igår. Antar att jag var utmattad både psykiska och fysiskt. Trodde att jag skulle sova en drömlös sömn men där gick jag bet.
Drömde att vi älskade som förr. Drömde om dina händer på min hud, dina läppar mot mina, våra kroppar enade i samma pefekta symmetri som alltid. Se vaknade jag. Det högg til i hjärtat, men jag somnade om till slut.
Saknar dig
Veckans insikt
Jag ville förvisso gå ner en hel del i vikt men en separation är formodligen inte det rätta sättet.
Mina tajta Levi´s "Skinny Legs" är inte längre tajta. Detta kom jag definitivt till insikt med när jag som vanligt stod och hängde ut genom köksfönstret alldeles nyss och min rymningsbenägna katt fick för sig att ta den enkla vägen upp via baksidan av mina lår och därefter min rumpa. Där tog det stopp, för innan hon visste ordet av det hamnade både katten och byxorna "i backen" runt mina anklar.
Dags att börja äta kanske?
Äsch, wtf...något positivt ska man väl ändå få ut av det här eländet?
På´t igen
Mjukstart på jobbet med krånglande mage, men gud var skönt det var att träffa alla igen och de nytillkomna verkade också trevliga.
Fick mig till och med ett par goa´garv idag
Imorgon är de äntligen dags för samtal. SÅ mycket jag behöver det. Nu ska skiten ut, en gång för alla. Det är skönt med befäl, kollegor och vänner som bryr sig.
Tänk om jag bara fått kräka av mig allt jag har inom mig och gått och burit på i flera år til dig också Sofie. Men jag vet nu att du har andra prioriteringar, att du har nog med ditt. Det är synd för jag tror faktiskt att vi båda hade kommit ett stort steg framåt om vi bara tagit tag i skiten och pratat ut, oavsett var det hade slutat. Flykt är inte alltid bästa utvägen...tvärtom, det är förmodligen den sämsta. Någonstans sparas skiten man stoppar undan och vips så är "hårddisken" full och kraschar. Tro mig, jag vet....och om du tittar djupt in i dig själv vet du nog också att jag har rätt.
Hoppas i alla fall att det gick bra för dig första dagen på nya jobbet. Jag tänker faktiskt på dig, på hur du mår och hur det går för dig vackraste. Det du! ;)
Nu är det te-dags, mys med Cesar och Trixi och om allt går enligt planerna kanske jag mäktar med en titt i nya kurslitteraturen "Polis-psykologi".
Magstrejk
Magen vill inte längre. Har försökt äta men det går inte. Magkatarren vägrar ge mig sig trots tabletter, och jag som ska masa mig till jobbet imorgon. Känns inte bra.
Besökte en gammal vän ikväll. Promenad, frisk luft och en hel del samtalande om vad som är och vad som varit.....och vad som kommer att bli. Behövde det...
I situationer som denna visar sig människors rätta jag. Man ser vem man kan lita på, vem som finns där för en. Det betyder väldigt mycket.
Nu ska jag avsluta kvällen med ytterliggare en kopp vaniljte, tvinga upp hunden och katten i sängen och försöka somna trots allt som rör sig i mitt huvud. Fy fan för att må så här.
Tänker på dig min vackraste Sofie och hoppas att det går bra för dig på det nya jobbet imorgon. Lycka till. Jag älskar dig
...
Fuck världen!
Haha, vad kul
Your friends have voted on your strengths and weaknesses:
STRENGTHS:
most talkative
most powerful
smartest
WEAKNESSES:
best shopping companion
Glades´dressing-sköljmedel
Nu får det vara nog helt enkelt.
Jag kan inte gå runt här som en våldnad och bete mig irrationellt och dessutom allmänfarligt.
För tredje gången idag "ställde jag till det".
1. Imorse tog jag Glades´ luftfräschare i håret istället för hårspray (Blev inge bra kan jag upplysa er om...)
2. Till lunchen hällde jag salladsdressing i kaffet istället för mjölk (Kan inte svara på om det var angenämt, hann hejda mig innan jag tog första klunken.)
3. Alldeles nyligen konstaterade jag att jag fyllt mopp-hinken med sköljmedel istället för allrengöring (Så alla eventuella gäster, tag med sockiplast vid eventuellt besök hos mig)
Vad fan är det som händer i mitt huvud egentligen?
Tomhet
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet
och det blod som jag trodde var stilla
det fick du att rinna
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa
fick du att försvinna
Jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
och den stund som jag kände som nära
var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära
dom gick därifrån
Så kom änglar, kom älvor
det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is
Och du somnade den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt
och om nån att beröra
och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten
- jag liksom föll över kanten
Så kom änglar, kom älvor
det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
Så kom änglar och ta mig till henne
och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne nån annanstans
Kom änglar, kom älvor
det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och här sitter jag och baddar såren med salt
medan allting fryser till is
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom
Svart natt
Vaknade inatt av att smärtan kommit tillbaka. Den där välbekanta molande värken i magen som påminner en om att man är ensam, att man förlorat någon man älskar, någon som stod en nära.
Låg vaken i flera timmar, vände och vred på mig. Drog katten och hunden intill mig för att få känna lite närhet.
Blundade - och det enda jag kände var hur mycket jag saknade tryggheten i hennes famn, hennes sömntunga andetag.
Tårarna gick inte att hejda så där låg jag i min stora säng och grät, ja gud vad jag grät.
Just då, när allting kändes nattsvart, när jag inte riktigt fick luft, när hjärtat började rusa och jag kallsvettades; just då ville jag inget hellre än ringa till henne bara för att få höra hennes röst. Bara för att hon vet precis hur det känns. Bara för att hon är den enda som kan få mig att må lite bättre.
Just då önskade jag att jag kunde ringa till henne när jag ville för att vi i grunden har en nära vänskap också. Men det kan jag inte. För henne existerar jag bara ibland. För henne är jag inte den vän som hon är för mig.
Igår var en bra dag, igår skrattade jag för första gången på länge. Magen krampade inte lika mycket, tårarna brände inte lika mycket innanför ögonlocken. Jag la till och med märke till att solen sken.
Idag fick jag ett bryskt uppvaknande.
Om du lämnade mig nu...
Smärtsamt vackert...lyssna och njut.
Och älskade Sofie, snälla förstå vilken fantastisk människa du är.
Jag går sönder inombords när du mår dåligt. Vill bara hålla om dig, stryka håret från ditt ansikte, kyssa bort tårarna som rullar ner för din kind och tala om för dig hur värdefull du är. Känner mig maktlös när jag inget kan göra...
Jag älskar dig
Jag, glad?
Mitt möte med en väldigt gammal vän idag;
"Jag fick en gång uppgiften att lista några människor jag mött i mitt liv;
Den argaste, den snällaste, den tråkigaste, den mest intetsägande, den självsäkraste och den gladaste. Du blev den gladaste....trots att jag egentligen inte känner dig."
Om du bara visste hur mycket det värmde att höra.
Tack.
Busringa?
Jag vill veta vem det är som gång på gång ringer mig från skyddat nummer både hem och på mobilen för att efter en stund bara lägga på.
Någon som vet??
Spådam
Besökte en gammal arbetskamrat igår. Hon är bra. Hon tillhör den där lilla skaran människor som "ser" saker som inte andra ser, på ett övernaturligt sätt. Man kan välja om man vill tro på det eller ej. Jag väljer att ta in det hon sa, för min egen skull.
Jag vet vad som måste göras och hur det ska göras. Jag vet också att allt inte är nattsvart, varken för mig eller oss.
Vi är nog inte riktigt färdiga med varandra jag och min stora kärlek. Och hoppet är nog ändå det sista som lämnar människan. Innerst inne vägrar jag tro på att alla hennes känslor är döda, dom kan inte vara det helt enkelt.
Jag är sjukskriven tills vidare, har fått stränga order av befälet att inte komma tillbaka förrän jag mår bra....eller åtminstone kan hantera min sorg. Han sa att det är dumt att sticka huvudet i sanden, ånga på i 190 och tro att allt löser sig så småningom. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp och det gjorde den för mig i lördags natt. Tre års smärta, osäkerhet och otrygghet sprang ifatt mig, överumplade mig och "kortslöt hela systemet".
Förlåt än en gång min älskade, att du fått ta all skit jag burit på...
Imorgon åker jag till stammisstället i stan och fikar med min underbara systedotter. Hon är min bästa. Hon är kärleksfull, förstående....och brutalärlig. Hon säger vad hon tycker, tänker och tror och lindar inte in sanningen. Dessutom behöver jag komma ut från lägenheten som jag för tillfället ändå bara sover i.
Ikväll plockar jag ner hennes namn från dörren, byter skrivbordsunderlägg på datorn för att göra det hela lite mer uthärdligt. Samtidigt som jag tänker på orden hon yttrade igår; "Kanske, kanske kan det bli vi igen. Det får vi se...men jag behöver tid"
Du ska få tid min älskade, jag har nämligen för avsikt att göra allt som står i min makt för att vi ska hitta den lycka vi en gång kände i varandras närhet. För vet du, oavsett vad dom säger så är ensam inte stark.
Jag älskar dig Sofie
When it comes to you
Blingbling
Jag är uppenbarligen död för dig.
Jag kan lika gärna vara död för alla andra också.
Vem skulle bry sig?
Förr eller senare måste vi träffas. Om inte annat så för praktiska detaljer. Du har dina saker här, du har nycklar till lägenheten. Vi är liksom inte färdiga med varandra...
Trixi har fått nytt halsband, ett ljusblått "blingbling". Köpte ett till Cesar också, ett ljusblått kamouflage-halsband.
Nu matchar dom varandra.
Vägrar tro att du är så känslokall som du vill ge sken av, det är inte du liksom.
Hursom, en vacker dag måste du lyfta luren och ringa till mig, eller åtminstone skicka ett sms. Tror att det är därför jag har ont i magen...jag vet att du liksom måste höra av dig.
Jag saknar dig Sofie, jag saknar oss.
Jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta...
Ork
Jag orkar inte må dåligt.
Jag orkar inte gråta.
Jag orkar inte finnas.
Jag orkar ingenting längre.
Förlåt
Jag älskar dig
Ingen bra dag...idag heller.
Var bjuden på 25-årsfest igår och bestämde mig långt om länge för att gå.
Fester i all ära och nya, trevliga människor är alltid kul att träffa, men något hindrade mig från att slappna av helt. Tankarna på dig.
Telefonen brände i fickan hela kvällen och jag ville så gärna ringa dig bara för att få höra din röst. Men jag gjorde som bästa vännen sagt till mig; "När du känner att det snart inte går längre, att du bara måste ringa henne, ring mig istället". Så där stod jag och grät ensam ute på balkongen i snålblåsten och frös och pratade med bästa vännen i telefon istället för att ringa till dig.
Jag åkte hem när de andra bestämde sig för att fortsätta kvällen på stan. Ett val som klingar falskt med det jag brukar göra.
Förstår du nu Sofie vad som håller på att hända? Förstår du att utan dig är jag ofullständig som människa? Utan dig i mitt liv finns det inget att le åt.
Det är söndag idag. Antar att du kommer hem idag. Har klumpen i magen blivit bättre när du ha varit ifrån ett par dagar? Avskyr du mig fortfarande lika mycket, eller har du fått distans till saker?
Grannarna gick precis förbi här utanför fönstret, hand i hand. Jag avundas dem, precis som jag avundas alla andra som verkar få ihop det där med förhållande.
Vill hålla din hand i min Sofie och adrig igen släppa taget.
Jag älskar dig
Vrak
Shoppingrunda med mamma idag. Borde egentligen varit mysigt. Det är så sällan vi gör sådant tillsammans, jag och min mamma.
Istället blev det en prövning av sällan skådat slag. Överallt såg jag folk som påminde mig om dig. Någon rörde sig som du, en annan skrattade som du, en tredje klädde sig som du...och någon annan luktade som du. Som att få en kniv i magen som sedan vrids om sådär brutalt...
Ur högtalarna strömmade musik som på intet sätt fick mina tankar på dig att skingras. Låtar vi lyssnat på ihop, dansat till, älskat till...
Överallt nyförälskade par, hand i hand.
Killen suckande utanför provhytten i väntan på att flickvännen där inne skulle bestämma sig.
Välbekanta ansikten från någon av Malmös gayklubbar.
Tindrande ögon kastandes nyförälskade blickar i smyg...
Gud vad jag saknar dig!
Vi bestämde oss för en kopp kaffe, jag och mamma. Den där välbekanta lukten av nybakta scones och nymalet kaffe på Espresso House slog emot mig.
Kommer du ihåg att det var där vi träffades igen för första gången på två år? Jag satt i regnet utanför med en filt om mig och väntade nervöst på dig. Innerst inne visste vi båda vad som skulle hända den kvällen.
Shoppingrundan med mamma klarades av snabbt, det blev för mycket för mig.
Nu sitter jag här igen, undrar hur du har det, undrar om jag någonsin får kyssa dina läppar igen.
Hoppas att din dag är bättre än min, för idag är det ingen bra dag här nere trots att solen skiner.
Med blåljus genom livet
Dag fem
Vissa saker måste man ge sig fan på, hur dåligt man än mår. Att masa sig till jobbet ett tio timmars nattpass efter två timmars sömn är en sådan sak.
En timme innan jag skulle börja igår var jag beredd att kasta in handduken och bara lägga mig ner och dö en stund. Men efter bästa vännens värmande ord och lite jävlaranamma satt jag så på utsättning prick 22:00. Nattpassen blir dessutom betydligt mycket lättare när man får spendera dem med någon man känner och där man slipper linda in verkligheten i en massa krusiduller.
Det är något visst med en blåljus-körning i 120 km/h genom stan.
Du har siktet inställt på var du ska, inte på var du varit. Du slipper helt enkelt tänka på skiten du själv bar med dig när du några timmar tidigare satte foten i utsättningsrummet. Det är en sådan befrielse att slippa ha ont, om det så bara är för några minuter.
Stundtals var det ändå riktigt jobbigt inatt. Som att köra på ett ärende alldeles i närheten av biografen där vi så sent som för en vecka sedan satt tätt intill varandra längst bak och kysstes nyförälskat. De stunderna måste man lära sig att ta tre djupa andetag och intala sig själv att det löser sig, förr eller senare.
Bästa vännen fick mig också att lova ett och annat innan hon körde mig till jobbet igår. Saker jag bör undvika för att inte gå sönder inifrån. Det är löften jag har för avsikt att hålla...
Allt som oftast går tankarna till min stora hjärtesorg. De tankarna handlar om hur mycket jag saknar henne, hur mycket jag längtar efter henne och hur mycket jag önskar att jag gjort saker annorlunda.
Hon är bortrest den här helgen, för att umgås med vänner.
I mitt huvud spelas bilder upp där hon flörtar och är med andra, där jag aldrig någonsin existerat i hennes liv, där det vi haft inte är ett dyft värt.
Innerst inne vet jag att den förmodligen inte blir så, hennes helg med vännerna. Hon är inte sån, min stora kärlek...och om hon mot förmodan skulle ha blivit sån den sista veckan så måste jag bara intala mig själv att gräset faktiskt inte är grönare på andra sidan, inte ens för henne. Dessutom tror jag att jag att det någonstans långt inom henne finns lite känslor kvar. Inte alls som förr men ändå det där lilla som talar om att man haft något speciellt, att man kommit varandra närmre än någon annan tidigare gjort.
Jag måste helt enkelt intala mig själv det för att inte gå under.
Jag älskar dig Sofie, nu och för alltid
Anonym
Det finns modiga människor och det finns skitar.
Skitarna skriver lika skitiga kommentarer under anonym avsändare. Inte så modigt.
Så till dig, omodiga människa;
Nej, det är inte första gången jag betett mig som en idiot i ett förhållande, långtifrån. Men jag har självinsikten att erkänna det. Har du det?
Däremot är det är första gången jag är beredd att göra vad som helst för att hon ska förlåta mig, precis vad som helst.
Hon är allt.
Nattliga tankar på nattligt arbetspass
Bestämde mig för att gå till jobbet idag efter långa överläggningar både med mig själv och mitt befäl.
Han sa till mig att stanna hemma så länge jag behövde, men att jag var väldigt välkommen om jag kände att jag ville och mäktade med det.
Så efter kinamat med bästa vännen och kattjakt på gården drog jag på mig uniformen för ett nattpass, i hopp om att detta skulle få mig att skingra tankarna.
Nu vet jag bättre.
Jag saknar katten, jag saknar hunden, jag saknar min kudde som luktar henne...och jag saknar möjligheten att kunna släppa ut alla tårar som fortfarande bränner innanför ögonlocken. Tar dom aldrig slut?
Får se hur länge jag orkar stanna inatt, jag är slut...både fysiskt och psykiskt.
Saknaden vägrar ge med sig.
Vet inte om du läser om mina tankar, än mindre om du bryr dig. Hursom, jag bryr mig, jag älskar och jag saknar.
Inatt drömde jag att du kom tillbaka, att du frågade mig om vi inte skulle ta den där "andra dejten" snart.
Mitt hjärta knöt sig när jag vaknade och insåg att min dröm var så långt ifrån verklighet man kunde komma...
